fredag 28 oktober 2016

Mer funderingar kring dövblindhet och kring förändringar


Ett blått SJ-lok vid en perrong

Alldeles strax ska jag ta tåget till Göteborg för en helg tillsammans med ett åttiotal personer med dövblindhet. Det är dags för "Höstträffen", ett arrangemang av "Förbundet Sveriges Dövblinda, Fsdb". Vi kommer att bo på samma hotell som det är konferenser och samkväm på. Med andra ord väldigt smidigt, vilket är ett måste om det ska fungera för oss med funktionshinder.

Vi har lite olika aktiviteter att roa oss med under lördagen (själv har jag bland annat valt att träna på gym), det blir middagar och dans (!) lördag kväll och det blir ett intressant föredrag på söndag innan hemresa. Dessutom kommer jag att få en chans att lära känna en massa folk som jag annars bara sett svischa förbi i Facebookflödet och liknande. 


Många kommer att ha tolkar och ledsagare, men inte jag. "Jag kan själv" och "envis som synden" är ju som bekant mina andranamn. (Förvisso är det mer min tro än den faktiska verkligheten alla gånger, men så länge det går utan allvarliga incidenter kommer jag att envisas.)

Det ska i alla fall bli himla spännande att knyta kontakter och utbyta erfarenheter. På måndag lär jag troligen vara helt urlakad ;-) 


Måndag ja, då är det också början till dagen "D" på jobb. Det som varit på gång på mitt jobb sedan i våras, men som vi fått tala tyst om tills nu. Vi ska slå ihop ett par kontor i stan och det blir stora förändringar.

Stora förändringar är för mig som ett RÖTT SKYNKE nuförtiden. Oavsett om de är bra eller mindre bra är den springande punkten ATT INTE HA KONTROLL. Att inte ha kontroll är något av det värsta jag vet. Har jag bara kontroll fixar jag det mesta. (Spontanitet är tyvärr inte den dövblindes bästa vän, av förklarliga skäl. Även om jag kan sakna spontanitet i många sammanhang.)

Så, på måndag kommer vi att få nya chefer till att börja med. Åh vad jag kommer att sakna de underbara cheferna jag har idag! De bästa jag någonsin haft! =( En av mina kollegor flyttar till ett av våra utlandskontor och ytterligare en annan byter kontor om ett par veckor. Om ett par månader ska vi flytta in i en helt ny lokal tillsammans med ett gäng från grannkontoret. Ny lokal, nya chefer, nya och fler kollegor. Allt på en gång har gjort att jag känt mig superstressad. Jag har inte kunnat undvika att känna mig deppig och haft en "nära-att-gå-in-i-väggen-känsla" sedan det blev känt för nästan ett halvår sen. Att under den här tiden inte kunnat tala om det eller ens vetat hur det skulle bli, har varit hemskt rent ut sagt. (Det värsta med att ha Ushers Syndrom är också att försämringar av sjukdomen kan gå i skov där åtminstone jag känner att depression och stress tyvärr kan vara en bidragande faktor.)

Samtidigt VET jag ändå att de nya cheferna verkar lika bra som de jag har nu. Jag VET att den nya lokalen kommer att bli jättebra, bara jag lärt mig hitta med stängda ögon där inne. Jag kommer till och med att få ett eget rum att arbeta i. Jag VET att allt kommer att bli jättebra, MEN som någon sa häromdagen, även positiva förändringar är stressande. Speciellt när de kommer flera på en gång, som nu.

Gissa vad: Jag har blivit ombedd av nya cheferna att informera mina nya kollegor redan nu om mitt handikapp, jag har blivit tillfrågad om vad som är viktigt för mig på den nya arbetsplatsen, jag kommer att ha möjlighet att utforma min arbetsplats på flera sätt så att det blir så bra det kan. När vi flyttat ihop kommer Region Skånes Dövblindteam att informera mina kollegor om min dövblindhet på arbetsplatsen med fingerad optik och hörselkåpor. OTROLIGT, jag tror nästan inte det är sant! =) 

Jag vet att jag nämnt det förut och jag säger det igen: Bra chefer är A och O för att man ska fungera på sitt jobb. Och jag vill tro, att med de hjälpmedel jag har och kan få, ska jag kunna fortsätta göra ett lika bra jobb som mina kollegor. Om än bara varannan dag. ;-) 

När jag gick i skolan och hade syslöjd, sa syslöjdsläraren alltid: "Pressningen är halva jobbet!" Med det menade hon att stryka och pressa sömmar innan man slutförde arbetet var otroligt viktigt för att slutresultatet skulle bli bra. 

Bra förberedelser gör inte bara jobbet betydligt enklare utan ger även bättre resultat.