fredag 30 september 2016

Liten tuva stjälper ofta stort lass


Det har hänt en hel del på sistone som tagit mycket av min energi i anspråk och som påverkar min stressnivå. En del handlar om tiden innan jag fick min nya hörapparat. Annat handlar om hur jag ska kunna koppla den till tekniken på jobb, ett tredje handlar om att Post- och telestyrelsen förbjudit den frekvens mina hjälpmedel använder och att jag måste skaffa nytt. Allt ligger på mig att ordna. Boka tider här och boka tider där. Kontakta folk här och kontakta folk där. När allt är på plats blir det bra, det vet jag, men tiden och ovissheten innan stressar mig.

Kaffemaskinen utan knappar
men med digital display...
Ett fjärde störningsmoment är att mitt gym har fräschat upp och gjort jättefint. Med det menas att de har både byggt och möblerat om, de har målat och skaffat en del nya maskiner. Ok, låter jättebra. MEN de flesta maskinerna är svarta, golvet är svart och väggarna är mörka. Grå eller vinröda. Det finns inga tydliga kontraster någonstans. Numera försöker jag lägga min träning på mina ledig förmiddagar, för då är det åtminstone inte lika mycket folk där. Till och med kaffemaskinen är utbytt. Tidigare var det en med knappar. Tredje knappen uppifrån var svart kaffe, tredje nerifrån Wiener Melange, som är gott när man vill ha nåt sött. Nu har man bytt till en maskin med display! Maskinen står framför ett jättestort fönster, så jag ser inte ett skit på displayen. Som tur är har jag kommit på att jag kan "läsa på den" med min mobilkamera och via den ser jag någotsånär var jag trycker. 

Det finns dessutom ett flertal andra grejer som är på gång och som jag inte ens kan uttala mig om i nuläget som stressar mig. Jag utgår från att det naturligtvis också blir bra i slutändan, men minsta lilla förändring får min stressnivå att rusa i höjden. Jag har en strategi som går ut på att jag har allt i huvudet. ALLT. Jag rör mig tex på min arbetsplats utan vita käppen som om jag var fullt seende. Så händer något pyttelitet och hela grejen faller. Det räcker att man flyttar ett skåp några decimeter, så störs min rytm och jag måste lära om. Radera det jag har i minnet och lägga till nåt nytt. "Liten tuva stjälper ofta stort lass", heter det. Det stämmer. Jag kämpar för att hålla huvudet ovanför vattenytan och jag har massor av stöd för att kunna göra det, men det är inte lätt. Denna förbaskade dövblindhet tar kål på mig emellanåt. Utåt märks kanske inte så mycket men inuti är det kaos ibland. 


Men en rolig grej jag har att berätta är i varje fall att min nya hörapparat är fantastisk! För ett par veckor sen var jag hos S på CI-teamet i Lund och hämtade min nya hörapparat - en Widex Fashion Power - något av det starkaste som finns att uppbringa innan det är dags för nästa steg: Cochlea Implantat. 

Dagen därpå var jag hos "Hörselhjälpmedelsbolaget XYZ" för att skaffa en ny audiosko till den, så att jag kan fortsätta tala i telefon på jobb, bland annat. Det visade sig att den nya tekniken fungerar inte så; Man har ingen audiosko. Istället stoppar man mottagaren i liten ask som ska hänga runt halsen. Sedan streamas ljudet vidare till hörapparaten. Tekniken blir allt fiffigare, hörapparaterna mindre och smidigare, MEN tillbehören för att få det att fungera verkar bli allt klumpigare. Nu ska man komma ihåg att jag har ett Cochlea Implantat på andra örat, där tekniken inte fungerar på samma sätt, utan där jag har en sladd kopplad mellan mottagaren och apparaten bakom örat. Så det blir mycket grejer.

Det viktiga är att det till slut ska komma att fungera för mig i alla fall. Nu passade vi även på att ansöka om en ny DC20 (kombinerad mikrofon till telefon och möten) med annan frekvens (den jag nämnde i föregående inlägg) och förhoppningsvis har jag all teknik på plats när frekvens ABC123 förbjuds den 1 januari. 

Jag tog på nya hörapparaten direkt - ljudet lät först väldigt högt, men det tog inte många kvartar att vänja sig. Vi sitter två personer i ett knäpptyst rum på Lunds lasarett och ställer in apparaten, men det är ju först när jag kommer ut i verkligheten som det går att säga om inställningarna blivit bra eller inte. På spinningen i förra veckan provade jag apparaten i skarpt läge och det kändes märkligt nog som att musiken spelades tystare trots en starkare apparat och jag var inte på långa vägar lika besvärad av ljudvolymen som tidigare. Samtidigt hörde jag faktiskt bättre! Den burkiga och jobbiga basen som jag annars haft på mitt hörapparatöra var mer normal. Eller; "normal" vad är det? Det kändes i varje fall så. Uppenbarligen har man fått till nåt ljud även i de högre frekvenserna som balanserar basen. 

Min nya pärlemorfärgade hörapparat.
Numera går jag och lyfter på håret och visar upp den för alla som vill och inte vill se den. För visst är den snygg, min lilla "Perla"! =) =) =) Ja, jag vet att det är många som inte begriper hur man kan tycka att en hörapparat är snygg, men varför ska den gömmas undan i någon slags kamouflagefärg som om man skäms? Folk vill ha snygga glasögon, varför inte också hörapparater? Nu är min i alla fall blingad som ett smycke med pärlemorfärg och dessutom har jag fått en ny insats med glitterstenar i. Som vilket örhänge som helst. 

Nu fattas bara ett positivt besked från Försäkringskassan så att jag kan få grejerna jag behöver för att kunna använda den på jobb också...


4 kommentarer:

  1. Jag tycker H's svarta CI och svarta hörapparat är skitsnygga!

    SvaraRadera
  2. Färgerna på gymmet är säkert snygga men ack så o-tänkt att göra så! Det är ju fler än du som ser dåligt. Dessutom måste de verkligen vara flitiga med dammsugaren, för dammet syns ju väldigt bra på mörka golv. Du får be dem märka ut maskinerna med ljus tejp så du ser dem. Du är verkligen en kämpe som orkar med allt som måste ordnas för att tillvaraon ska fungera! Allt sånt som vi fullt hörande/seende aldrig behöver reflektera över. L-M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, man undrar ibland, men det är ofta så att inredare och dylikt många gånger tänker på det estetiska i första, andra, tredje och fjärde hand medan det praktiska kommer någonstans efter femte hand...

      Hmm, jag kämpar på med mycket, men tror inte jag kommer att våga föreslå någon tejpmarkering på maskinerna, tyvärr. Fast visst önskar jag att fler hade tänkt till INNAN istället för att saker och ting ska behöva göras om efteråt.


      Radera