I fredags morse cyklade jag på det traditionella spinningpasset innan jobb. Jag kan inte påminna mig att jag svettades mer än jag brukar men mitt i alltihop la mitt CI (Cochlea Implantat) helt av. Tvärdött!
Först tänkte jag att batterierna kanske var slut, men å andra sidan brukar jag först få en varning i form av ett irriterande "tut-tut-tut" några gånger innan och det hade jag inte fått. Kanske hade jag helt enkelt inte hört det eftersom musiken spelas så högt inne på gymmet?
Nåja, det gick ju att fortsätta cykla eftersom jag ändå kan uppfatta en del av den dova basen på hörapparatsörat och håller jag koll på ledarens ben så jag kan få en uppfattning om hur snabbt/långsamt han trampar samt om han sitter ner eller står upp och trampar.
 |
| Orange- och grafitgrått CI ituplockat i smådelar. |
HJÄLP! PANIK! Jag skulle direkt in och jobba efter träningen. HUR fixar man ett jobb som banktjänsteman när man är helt döv och står utan fungerande hjälpmedel? Visst visst, teckenspråk i all ära, men varken kollegerna eller kunderna kan teckna. Jag lever nämligen i en helt "hörande" värld.
Väl inne på jobb plockade jag åter itu apparaten i sina beståndsdelar och la den på tork med förhoppningen att det skulle ske ett mirakel. Att ta mig till Lunds lasarett för att försöka ordna en reservapparat hade tagit mig minst två timmar enkel resa, så hela dagen hade gått åt. Som grädde på moset måste jag skruva ner ljudet till ett minimum på min hörapparat, eftersom den har drabbats av någon slags intern återkoppling igen. Den gör det med jämna mellanrum och då måste den skickas ner till CI-teamet i Lund, som skickar den vidare för reparation = byte av ett filter och då står jag utan den i ett par veckor. Min gamla uttjänta apparat som är alldeles för svag och dessutom fungerar halvdåligt den också kan jag inte lita på. (Reservhörapparat FÅR man nämligen INTE ha, om man inte råkar ha kvar en gammal uttjänt. Den kommer dock ALDRIG att repareras. Sådana är - de idiotiska - reglerna.)
Det första jag gjorde var att skicka ut ett mail till kollegorna där jag förklarade situationen och bad dem lägga handen på min arm och sedan stå mitt framför mig medan de talade tydligt och långsamt. Vilken märklig situation det blev sen. Jag är i och för sig en jäkel på läppavläsning, men det blev väldigt tydligt för alla (mest för mig själv) hur DÖV jag är utan mitt CI. Som TUR var hade jag inga kundmöten inbokade under förmiddagen. Mailkonversationer med mina kunder fungerar däremot alltid ypperligt, tack vare min anpassade dator med Zoom-Text.
Framåt lunch chansade jag på att plocka ihop mitt CI för att se om det fungerade, annars fick jag snabbt som attan maila CI-teamet så att de skulle hinna ordna en reserv till mig innan dagens slut. Det var ju inte bara arbetsdagen som var en utmaning att genomföra utan jag fasade också för helgen som komma skulle, med alla "VA?" "Vasadu?" "Jag hör inte, titta hit när du pratar med mig!" osv...
Jag hade i alla fall TUR den här gången, CI:t kom igång igen! PUST!
Men redan nu bävar jag för kommande tillfällen, för de kommer; det kan jag vara helt säker på...
Inför semesterresan i sommar ska jag utforska om det inte kan gå att hyra en reservapparat. Det kan det absolut vara värt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar