Morgonstund har guld i mund

Jag måste nog sluta med mina söndagssovmorgnar, för se här vad jag missat medan jag sovit:

Upp med tuppen söndag morgon. Nja inte tuppen kanske, upp med hönorna, då. Tror de får sova några minuter längre än Tuppeluppe. Eftersom jag inte kommer att ha tillfälle att träna på Sats de närmaste dagarna, valde jag att träna spinning idag söndag morgon, så jag inte hinner slöa till. ;-)

På vägen dit skulle jag korsa en cykelbana. Då hörde jag "Ohohoh!" och vände mig åt vänster en gång till. Där kom en urgullig gammal farbror på typ åttiofem plus cyklande som nog var lite rädd att jag skulle gå ut framför honom. Han gjorde som äldre män gör, han lyfte på kepsen och hälsade samtidigt som han skrattade med hela ansiktet. Urgullig! Jag log brett jag också samtidigt som jag tänkte: "Håll i styret med båda händerna, jag blir nervös!" =D 

Väl framme på Sats möttes jag av en skylt med deras aktuella slogan: "Jag tränar inte för att bli ung, jag tränar för att bli gammal." Helt rätt - så vill jag också tänka! 

På cykeln bredvid mig satt en lite äldre man (med "äldre" menar jag kanske sextio-nånting) och flåsade i otakt med mig. Härligt att se att det är fler än jag som vågar trotsa den fysiska åldern och istället bidrar till att höja medelåldern på träningen! ;-)

Efter spinningpasset fick jag syn på min nyligen pensionerade före detta chef och hans fru som svettades duktigt vid varsin träningsmaskin i gymmet. Pratade en stund med dem och vi konstaterade alla att livet får verkligen en extra kick när man kört ett rejält träningspass.

Det regnade och utanför Hemköp mötte jag en gammal dam med rollator som trätt en grön fryspåse över huvudet för att rädda den ondulerade frisyren undan vätan. På sidan ovanför örat stod det att läsa "Kravmärkt" uppochner. Herregud, vad söt hon var!!!

Jag klev in på Hemköp för att köpa lite frukostkesella och frysta bär. Det är mums efter ett träningspass! Av någon anledning var butiken just då invaderad av grånade pigga damer och herrar i åttiofemplus-åldern. Två kassor var öppna och en liten dam och hennes make hoppade lite mellan dem och när jag frågade vilken kö de hade valt så sa mannen: "Nej hon bara virrar lite" om sin söta lilla fru. Skyll på henne, du! ;-)

Tjejen i kassan var pigg som en mört och började ställa frågor om mina inköp. "Har du provat den kvargen innan, är den god? (Ja helt ok!) Tack för tips, då måste jag också köpa."

Vilken härlig morgon! Strunt i regnet - det finns som sagt inga dåliga väder! 

Sen, när jag blir gammal, då vill jag också
sitta under en korkek och lukta på blommorna! 

Höron-nytt

Sitter här i mitt vardagsrum utan min Höron** och lyssnar till ett svagt brummande. Fönsterna är öppna, solen skiner och det är tisdag. Eftersom det är tisdag måste det vara sopbilen jag hör. Det är inte så många ljud jag kan höra utan mina Höron men se SOPBILEN, den hör jag. Jippie! OBS! Ironi...

I natt var det en skördetröska som for runt i mitt sovrum. Fast när jag tänker efter, så kan det också ha varit min tinnitus? ;-)

Torsdag förra veckan, banken där jag jobbar var för tillfället närapå helt folktom. Många kollegor hade semester, några var på lunch och i lokalen befann sig jag, två kollegor och en kund. Jag såg inte kunden, eftersom jag sitter lite bakom en skärm, men eftersom allting annat var dödstyst, hörde jag kunden som talade med kassörskan. (OSB! Det är minst fem-sex meter bort till kassan.) "Ja, mitt personnummer är femtionio..."osv. Så snart kunden gått ut rusade jag bort till kollegan. Sa han att han var född  -59xxx" frågade jag och rabblade upp hela hans personnummer. "Ja" svarade hon. "Ooops! Jag kunde höra alltihop borta från min plats." Fast, det är klart, lokalen var vid tillfället knäpptyst. Normalt när jag talar i telefon på jobbet får jag jämt och ständigt be mina kollegor vara tysta och sluta slamra i plåtskåpet som tyvärr står intill min arbetsplats. Det är helt omöjligt att föra ett samtal med mina kunder när de slamrar där. Pinsamt, är vad det är...  

I fredags förra veckan var jag ledig och skulle bort till Sats och träna Body Pump på förmiddagen. När jag kom ut i trapphuset (MED Höronen på, alltså) hörde jag ett vinande, pipande ljud. Vad är detta? Låter som en borr eller som om någon försöker såga sig igenom metall? HJÄLP det är någon som försöker göra inbrott nere i källarförrådet! Jag smög mig så tyst jag kunde nerför trapporna och när jag öppnade porten hörde jag ljudet ännu tydligare. Det kom alltså utifrån... Märkligt ljud, vad ÄR det?

Här och var kring mig såg jag sedan en och annan studentmössa. DÅ slog det mig! Det har ju blivit på modet med visselpipor för studenter och nu var det så klart dags för champagnefrukost i parkerna. Visselpipor låter alltså som inbrott i ett källarförråd...

På eftermiddagen samma dag hade jag "glömt" att det var studenten och gick ner ett ärende på stan. Jag hamnade mitt ibland alla studentflaken som körde runt runt fulla med en massa fulla(?) studenter som blåste i sina VISSELPIPOR! Jag hade dock förmånen att slippa oljudet bra genom att stänga av CI:t. Hörapparaten kunde jag fortsätta ha påslagen för med det örat hör jag ändå inga diskanttoner. 

I lördags var jag på ett dop och i kyrkan hade prästen en mikrofon och jag kunde enkelt koppla om mina Höron till T-slinga så jag hörde allt hon sa direkt i Höronen. Jättebra! =) På hörapparaten finns en knapp för detta, men för att kunna göra det på mitt CI krävs en separat fjärrkontroll. Lite omständligt, men det går, det med. 

Highland cattles är enormt söta men när de kom
rusande mot mig i en flock på trettio-fyrtio stycken,
då var jag inte så kaxig längre, ska jag erkänna ;-)

Nästa dag var jag och pojkvännen ute på en strapatsrik promenad på Kullaberg. (Ösregn, anfallande Highland cattles och hala trädrötter - say no more ;-) ) När jag är ute i naturen brukar jag vilja öka ljudet till max, så jag kan få in så mycket djur- och naturläten som möjligt. Nu visade det sig tyvärr att jag glömt fjärrkontrollen i väskan jag haft under dopet, så det smög sig... En halvtimme senare stötte vi på ett par andra vandrare varav den ena visade sig vara min CI-läkare! Snacka om märklig slump! Visst är världen liten! Han frågade hur det gick med CI:t och jag berättade hur BRA det var, och samtidigt passade jag på tillfället att berätta om den glömda fjärrkontrollen. Kanske kan det hjälpa om läkarna också vet, så att tillverkarna tänker om inför nästa version av apparaten? En knapp för T-slinga samt för volymkontroll hade varit högst önskvärt! 

Igår när jag gick hem från jobb fick jag som vanligt vänta ganska länge för att våga korsa sista stora gatan innan jag var hemma. En bil stannade till slut och släppte över mig. På andra sidan stod en karl med en hund. Jag tänkte inte så mycket på honom, men när jag gått över hörde jag honom mumla något. Trodde han pratade för sig själv (han såg ut som en "självmumlare") så jag bara fortsatte vidare. Ett par sekunder senare insåg jag att jag de facto hört vad han sagt: "Det fanns ett övergångsställe här innan, men det har de tagit bort." Fast då var jag redan för långt borta för att vända mig om och svara honom... 



**Höron = Hörapparat på det ena örat och CI (Cochlea Implantat) på det andra örat. 

Kameleontklänningen

Problem med färgmatchning? Grå starr kan ställa till det något alldeles ibland, har jag lärt mig...

Gick förbi en av mina favoritaffärer på stan för någon vecka sen, mest för att scanna av läget lite. Det visade sig att de hade 30%-dagar just då och jag råkade komma förbi på första dagen =)

Det slutade så klart med att jag impulsköpte en jättesnygg sommarklänning. I affären såg den ut av vara... Låt oss kalla den mullvadsbrun. Fin färg, passar till mycket, tänkte jag.

Vi var på tjugoårskalas på kvällen och pojkvännen sa att det var en snygg klänning jag hade. (Han är väldresserad och har lärt sig hur han "ska" säga ;-) )

I onsdags var det födelsekalas igen och klänningen åkte fram. Nu hade det blivit lite kallare ute, så jag fick för mig att jag skulle matcha den med ett par leggings. Plötsligt såg jag att klänningen hade bytt färg. Den var inte längre mullvadsbrun, den var ju grön. Ah, precis den färgen har jag ju i ett par leggings, tänkte jag och plockade fram dem. Det skar sig... Inte samma gröna nyans uppenbarligen. Snabblösningen blev således ett par bruna leggings istället. De skar sig i varje fall inte mot den numera gröna klänningen.

Väl på festen fick jag komplimanger från tjejkompisarna för den söta sommarklänningen. Jag berättade för dem om mitt färgmisstag; att jag först inte insett att den var grön. Också skrattade jag sådär generat: "Hahaha, så tokigt, va!" 

"Nej, men den klänningen är inte grön, Tina, den är grå. Fast det är en jättesnygg grå färg och du klär väldigt bra i den färgen!", förklarade kompisarna som alltså inte har något fel på synen.

På den här bilden tycker jag att
den ser ut att vara lila...

Hoppsan! Är klänningen GRÅ nu???

Idag var jag nere på stan för att köpa ett par matchande leggings till klänningen, som jag tänkte ha på ett barndop imorgon. Jag gick in i flera affärer men var inte säker på färgerna. Till slut, inne på Twilfit, hittade jag något som jag trodde var grått och när jag kollade på förpackningen stod det faktiskt "FÄRG DARK GREY". Ok, nu ska jag väl våga köpa? Fick löfte av tjejen i kassan om öppet köp ifall det skulle vara fel färg, eftersom jag dumt nog inte tagit med mig klänningen.

Väl hemma konstaterade jag att det var exakt samma färg på klänningen som på mina nyinköpta leggings.

Varför kan det inte stå färg på ALLA kläder man köper? På tvättråds/storlekslappen skulle lika gärna kunna stå vilken färg det är. Kanske kunde man använda sig av de där färgkoderna som jag sett nånstans: 808080 för en viss grå nyans. Så visste man liksom... 

Å andra sidan är det ju ganska trevligt att ha en klänning som är flera färger i en, som min brun-grön-grå... Nästa vecka kanske den har blivit lavendelblå??? ;-)

.