Den andra sidan av myntet

Ibland (Ja ok, rätt ofta, då...) funderar jag på hur det hade varit att kunna höra och se som "normala" människor gör.

Igår skulle jag förklara för en person HUR jag ser och hör och när hon svarade: "Men, ser du inte mer än mina ögon när vi sitter här och pratar? Ser du inte ens vad jag har på mig? Men...Jag ser ju bordet och alla stolarna och glaset här på bordet och alla fönsterna och whiteboarden där till vänster och..."

Medan jag försökte förklara för henne insåg jag mer och mer att jag glömt eller kanske aldrig ens vetat hur mycket man KAN se och höra?

Och sen slog det mig: Tänk om jag plötsligt skulle vakna en morgon och se och höra allt det där som "vanliga, normala" människor gör? För det första skulle jag få panik redan i sovrummet när jag öppnade ögonen och fick se allt stök jag har där, på en och samma gång. Nu ser jag  - tack och lov - ;-) bara lite i taget av den röran. Sen skulle jag få panik när jag kom utanför min dörr och insåg hur mycket som rör sig där ute: Bilar, gående och springande människor, hundar, cyklister mm mm. Jag förmodar att jag skulle bli helt överväldigad av allting och trycka mig mot husväggarna i en rädsla att alla skulle köra eller springa på mig. Tänk att dessutom höra en massa massa ljud från alla möjliga håll och försöka sortera dem alla! Panik igen!

HUR reder ni som ser och hör allting ut allt som händer precis samtidigt?! Hur kan ni koncentrera er???

Jag inser att jag blivit van vid mitt nuvarande tillstånd där jag måste, och för den delen bara kan fokusera på en sak i taget...

Ett är säkert: Samtalar du med mig kan du vara alldeles säker på att det är du och bara du som är centrum i mitt universum just då. Du har min fulla uppmärksamhet! =)

Det som syns inuti hushållsrullen är det jag ser. De flesta andra skulle se alla tavlorna på väggen samtidigt - och antagligen även soffan, soffbordet, stolarna, fönsterna och bokhyllan och...

Min mångkulturella mikrofon! =)

Var på Island under en långweekend förra veckoslutet. Alltför kort tid i ett land som har så mycket att visa upp av storslagen natur! =) Jag har bestämt att jag måste dit igen och stanna ett par veckor. Kanske kan vi hyra bil och ta oss runt ön? DET hade varit underbart! 

Vi deltog förstås i den obligatoriska rundturen "Gyllene cirkeln", en guidad heldagstur med buss. Jag hade varit smart och tagit med mig min nya Phonak-mikrofon och frågade snällt guiden om hon kunde tänka sig att ha den på sig. "Självklart gör jag det för dig!" svarade hon. Tack-och-lov för det! Jag fick ännu större behållning av utflykten än jag först vågat hoppas på! Visst fanns det mikrofon i bussen, så att folk skulle kunna höra henne var de än satt, men den räckte inte till för mig. (Hade det varit en svensktalande person utan någon svår dialekt/brytning hade det säkert gått, men även om det finns sådana på Island, är de inte i majoritet.) Emellanåt hoppade vi av bussen och gick runt och tittade på olika sevärdheter och att försöka följa med en klunga på femtio personer och samtidigt hålla sig nära guiden för att höra, det är inte det lättaste. Speciellt inte när man har svårt att se också. Räckvidden på cirka tjugo meter på micken gjorde att jag inte behövde anstränga mig så förbaskat. Dessutom fick jag mer info eftersom guiden svarade på frågor från olika personer under promenaderna som jag också kunde tjuvlyssna på =) 

Efteråt var guiden väldigt nyfiken på och undrade hur man kunde få tag i en sådan mikrofon, för de skulle ju kunna köpa in sådana och ha till sina hörselskadade resenärer. En väldigt intressant och positiv reaktion från henne! =) 

Jag och Svava

Någon dag senare deltog jag i en annan tur: Ridning på Islandshästar! Pojkvännen valde att åka med på en jeeptur uppe bland vulkaner medan jag hellre ville rida. Tiden räckte tyvärr inte till för båda utflykterna... Visst var jag lite nervös innan för hur jag skulle klara ut detta, men alla jag mötte var hur gulliga och hjälpsamma som helst. Tjejen som skulle leda ritten hängde på sig mikrofonen och jag hade inga problem med att njuta till fullo av ridturen. Två timmars ritt i underbart landskap - förvisso med påföljade ont i rumpan, men det var det definitivt värt! Tack vare mikrofonen hörde jag, och vad gäller synen behövde inte jag tänka så mycket på det heller: Hästen såg ju var han skulle sätta "fötterna" ;-) Han hette förresten Svava (Svavel).

.

Jag erkänner, jag har fått pippi ;-)

Valborgshelgen bjöd på underbart vårväder och ett par fina tillfällen att njuta av skånsk natur på nära håll.

En guidad skogstur med en ornitolog i Dufvestubbeskogen var söndagens höjdpunkt! Har man lyckan att få möta en sådan person blir upplevelsen ännu större! "Åh, där har vi en duva, ser ni. En rödhake där, ja! Och lyssna där bort bakom mig en lövsångare till höger en gransångare. Hör ni? Gransångare: 'salt sill, salt sill'. Lövsångare: En vacker melodi såhär 'visselvisselvissel'. Vänta nu... Där har ni rödhaken igen - och där svarar duvan mig. 'Hutuhu' och duvan svarar mig igen där borta, hör ni?" =) Sen fick vi lite flora och fauna på köpet och som avslutning köpte vi grillad korv av scouterna.

Pappa Korp håller vakt

Jag hörde fåglarnas olika läten tack vare maxvolym på Höronen, men jag tror ärligt talat inte jag såg en enda liten pjodd (skånska för småfågel). Däremot såg jag korpens bo. Det rörde sig i boet av hungriga små korpar och Pappa Korp vaktade noga. 

Ekorr'n satt i boken

Nästa utflykt gjorde vi till ett annat naturreservat i närheten där vi fann en underbar grillplats intill ett kärr. Väntad mygginvasion i sommar... Det var bara jag och pojkvännen i hela skogen. Förutom oss två; miljoner harsyreblommor, vitsippor, antydan till liljekonvaljer, nyutslagna boklöv (vi käkade både harsyra och boklöv - kanske inte för att det är så gott egentligen, utan mer för att man "ska" nu när det är vår), en ekorre, ett antal pjoddar. Högst troligt fanns där många, många tusen andra individer, som vi varken såg eller hörde ;-) DÅ fick jag för första gången i mitt liv höra en hackspett!!! Jag hörde den alltså på riktigt i skogen! En äkta levande hackspett! =)))

Jag fick en bok av en kompis förra året där man kan lyssna till fåglar, så jag visste hur en hackspett skulle låta. Dessutom hade pojkvännen visat mig en liten film från senaste löprundan där han spelat in ljudet för mig. Nu när pojkvännen talade om för mig att den hördes i skogen lyssnade jag efter ordentligt. Sen hade jag inte några problem att höra den. Vilket mysigt ljud!: "Drrrrt!"

.