tisdag 28 februari 2012

Sex saxar i en laxask!


Satt här och funderade lite på alla de här nya ljuden jag fått i min skalle...

Som bokstaven "s" till exempel.

När jag var liten hävdade folk att jag läspade och om jag inte minns fel tror jag till och med att jag vid något tillfälle blev skickad till en talpedagog för att "lära mig" att säga bokstaven "s". Helt hopplöst eftersom jag ändå inte hörde bokstaven, men det fattade tydligen inte hon. Jag har ALDRIG i mitt liv, såvitt jag kan minnas, kunnat höra bokstaven "s". HUR skulle jag då kunna veta hur den skulle låta? Och framför allt HUR skulle jag kunna veta om den uttalades rätt??? Sen kan tilläggas att jag hade en glugg stor som en sockerbit mellan mina framtänder ;-) och vilket barn läspar inte då? 

Nu tror jag i och för sig att jag så småningom lärde mig ungefär hur "s" skulle sägas, för folk har inte klagat på något allvarligt läspande efter min tionde födelsedag...

Däremot, sen jag fick mitt CI kan jag verkligen och mycket tydligt höra bokstaven "s". Ibland tycker jag det låter ganska mysigt, det liknar inget annat ljud. Ibland tycker jag det låter fruktansvärt obehagligt. Det är ett väldigt vasst ljud, som liksom sticker i huvudet, om ni förstår vad jag menar?

Tex när jag åker bil med pojkvännen, vill han lyssna på nyheterna på radion. Eftersom motorljudet konkurrerar med radiopratet hör jag inte vad som sägs på radion, men jag hör alla "s" som sägs. Så det blir en massa vassa stick i huvudet hela tiden, och jag vill helst att han stänger av radion så fort som möjligt. Han får höra nyheterna, men sen när de övergår till sporten, då räcker det!!! 


Ett annat exempel är när jag kommer hem till vederbörande en lördag eftermiddag och TV:n står på och visar något sportprogram - fotboll ofta förekommande... Sportkommentatorer har en svada av utomjordiska mått, de hinner säga hur många "s" som helst på en minut och jag får fullständigt fnatt och går och sänker ljudet till ett minimum. Helst skulle jag stänga av TV:n helt om jag vågade! ;-)

Förvisso kan jag stänga av mitt CI, men det vore ju för tråkigt om jag skulle behöva göra det jämt och ständigt. 

Fast, jag har också märkt att jag kan prata lite tydligare nu. Nu när jag verkligen hör "s" brukar jag lägga mig vinn om att det verkligen uttalas rätt i varje "s"-ord. 

Ett annat ord som jag märkt att jag haft svårt att säga och som förmodligen har uttalats väldigt slarvigt tidigare är ordet "sushi". Först kommer ett vasst "s" och sen sche-ljud på det... Säg det fort tio gånger för dig själv, får du se/höra ;-) (Schuschi, eller hur?) Ordet "hemskt" är också svårt att få till ibland. Mitt i alltihop ska man klämma fram ett vackert, vasst s-ljud. HemSkt... Misstänker att det ibland har låtit som "hemt". Jag VET att jag alltid uttalat alla bokstäver som jag ska, i alla fall med munrörelserna, men HUR har det låtit? Har alla ljud kommit fram som de ska? Förmodligen inte - i varje fall inte när jag haft bråttom. 

Folk har alltid sagt att de inte kunnat höra på mig att jag är hörselskadad, men nu när jag fått mitt CI, upptäcker jag ändå att jag gjort och fortlöpande gör vissa smärre justeringar i mitt tal. Intressant! 



Någon som är gammal nog att känna igen programmeringsspråket "Basic"? ;-) 

10 PRINT "Sex saxar i en laxask!"
20 GOTO 10
RUN


måndag 27 februari 2012

Blurp!


I morse fyllde jag badkaret (ja, till alla miljöfantasters fasa gjorde jag det, men jag kan trösta er med att berätta att det är bara ett litet, litet sittbadkar) och när jag sen skulle tömma ut vattnet hörde jag "Blurp!" efter en stund. Jag hade inga Höron*** på, men jag hörde "Blurp!" ändå. "Blurp!" ligger nämligen på en väldigt låg frekvens, där jag fortfarande har lite hörsel kvar. Det roliga var att jag hörde precis varifrån ljudet kom - jag vände direkt blicken mot golvbrunnen under badkaret. 

För den oinsatte kan jag berätta att det krävs att man kan höra på BÅDA öronen för att kunna uppfatta riktning. Jag trodde faktiskt att jag förlorat nästan all hörsel när jag opererade CI, men jag har såpass mycket kvar av den låga basen på det örat att jag kan höra "Blurp!" =D (När jag har CI:t på, har jag dock ingen riktningshörsel...)

 Den här kon sitter på min toalettdörr.
Den är trevligare att se på än på min toastol ;-)

Annars kan jag väl inte påstå att det var så roligt med "Blurp!" eftersom vattnet nu for ut i en strid ström på golvet istället. Stopp i golvbrunnen! NEJ! Jag lyckades inte fixa det, så jag tryckte ner badkarsproppen nästan helt, så vattnet bara kunde sippra väldigt, väldigt sakta ut ur badkaret. 

När jag kom hem nu ikväll efter spinningpasset såg jag att badkaret var tomt och som väl var var golvet torrt. Men HUR skulle jag kunna duscha??? Jag hade - dumt nog - inte varit så smart att jag tagit med ombyte och duschat på Sats. 

Sen insåg att jag det - ve och fasa - var stopp i toastolen också!!! Hjälp, vad gör man klockan åtta på kvällen när det är stopp i alla avlopp? Jag valde iaf att spola, spola, spola och gräva med toaborsten efter bästa förmåga i toastolen. Hände inte så värst mycket till en början, men rätt som det var sa det "Blurp!" igen och då - eftersom jag åter hade tagit av mina Höron - hörde jag direkt var det kom ifrån. Vände mig mot toastolen där ljudet kommit ifrån och såg hur det bubblade - och sen var proppen löst! =D

Så man kan säga att "Blurp!" i det här fallet inte var speciellt roligt, det kunde ju slutat med att jag varit tvungen att kissa i köksvasken ;-) (NEJ, det hade jag förstås INTE gjort! Jag hade "flyttat" hem till pojkvännen tills problemet var löst.) Men man kan också säga att det var jätteroligt med "Blurp!" eftersom jag nu kunnat konstatera att jag hör "Blurp!" UTAN Höron och dessutom vet jag nu att jag har kvar en del av min riktningshörsel! 


*** Jag har förklarat vad "Höron" betyder förut, men för säkerhets skull kan jag ta det en gång till: Det är ett hemmasnickrat uttryck för att ha en hörapparat och ett CI. 


Bonus: "Det löser sig, sa han som sket i vasken." 
(Usch, jag skulle nog inte skrivit det här sista...) 


.

onsdag 15 februari 2012

Vintergatan


Igår kväll var jag borta hos pojkvännen en sväng. När jag skulle gå hem hade det hunnit snöa en del. Med "en del" syftar jag alltså på normalskånska mått...





Det var mörkt men ändå inte. Lampornas ljus reflekterades bra i den ännu vita snön. =) 
Här i Skåne tar det nämligen inte många timmar innan snön är antingen bortsmält, bortskrapad eller saltad/sandad och därefter kvarstår endast en brunaktig äcklig sörja.

Det var kallt men ändå inte. Det kändes som om det vita ulliga ville värma samtidigt. =)

Det var tyst men ändå inte. Jag lyckades tack vare mitt CI njuta ordentligt av det härligt knarrande ljudet som snön åstadkommer under skosulorna. =)







Som du kan se på bilderna är gatorna ordentligt upplysta, medan trottoarerna är mörka och skuggade av de parkerade bilarna, I vanliga fall, när det inte finns någon snö, är trottoarerna ännu mörkare. 

Därför väljer jag faktiskt hellre att gå på gatan längs med de parkerade bilarna när jag ska gå den här sträckan. Så fort det kommer en bil kliver jag in mellan två parkerade bilar. Fast, det kommer tack och lov inte så mycket bilar här. Det är för det första alldeles för många korsningar, med höga hus som skymmer, så hastigheten måste anpassas därefter. Dessutom är det onaturligt stor brist på parkeringsplatser i området så de allra flesta bilar som rör sig här cirklar mest runt för att hitta en lucka att lagligt klämma in sitt fordon på. 

Det finns ytterligare några anledningar till att jag väljer att undvika att gå på trottoarerna här i mitt hemområde. Trottoarerna är nämligen belagda med nån slags klinkersplattor från tidigt 1900-tal som iofs är vackra, men fruktansvärt hala så fort det är det minsta fuktigt. 

På vissa ställen finns förvisso grusad trottoar men där växer det enorma anfallande buskar framför en del av hyreshusen. (I folkmun kallade "evakueringshusen" - de ska tydligen rivas/byggas om nån gång i framtiden...) 

Sen det värsta av allt - och det har jag nämnt ett par gånger tidigare i min blogg - hundbajshögarna!!! För inte låter man lille Fido, eller för den del store Buster skita mitt på gatan - nej, man låter så klart vovvsingen sitta mjukt och fint och säker från alla bilar mitt på trottoaren! Med tanke på hur ofta jag ser hundbajshögar i relation till hur ofta jag möter hundar här i området så får jag uppfattningen att endast varannan plockar upp efter hunden. (Och då ska påpekas att jag är synskadad, så jag upptäcker säkert bara var femte hög. Resterande högar riskerar fastna i skosulan alternativt på käppen.)

Här kan jag tillägga: Det var rent men ändå inte. Det som göms i snö kommer upp i tö... =/


Kuriosa:
Jag läste för ett tag sen om en person som sett en husse lämna bajshögen på trottoaren. Personen som såg det plockade upp bajshögen, följde efter hundägaren hem och tryckte därefter ner bajset i husses brevinkast! HAHAHA! 

.

onsdag 1 februari 2012

Min nya 24" datorskärm


Jag har fått en ny datorskärm på min arbetsplats =)

En 24-(tjugofyra)tumsskärm !!!

Den är inte bara hyfsat stor !!!

Den är tung också =/

Min flexibla monitorarm orkar inte hålla upp den =(

Våra dator/inköpssnubbar håller på att kolla upp =)

Under tiden får jag låta skärmen vila mot dokumenthållaren... =(

Detta är ett av våra mycket få Dos-program, ett program som jag faktiskt kan se ganska bra att arbeta i =)

Inte missar man min orange muspekare mitt i bild, väl? ;-)






.