torsdag 30 juni 2011

Min första flygresa med CI

Passade på att kombinera min dators sjukhusvistelse med en semesterresa, så saknaden blev inte riktigt så svår som jag befarat ;-)


Vi flög till Sicilien från Kastrup. Jag var lite orolig för hur det skulle funka i säkerhetskontrollen med mitt implantat... Hade mitt speciella ID-kort framme och förklarade för killen som jobbade där hur läget var. Hann inte säga mer än hälften förrän han genast greppade situationen - som den naturligaste saken i världen. Han visade mig till en annan ingång och en kvinna kroppsvisiterade mig istället. MED kläder, alltså!!!


Hemresan från Catania på Sicilien gick om möjligt ännu smidigare. Både jag och tjejen i säkerhetskontrollen blev lika förvånade när magneten inte ens gjorde något utslag. Grönt ljus - bara att gå! Undras vad/vem som mer kunnat passera den säkerhetsbågen???


Härlig känsla det här - min första resa utomlands sedan jag fick CI. Känslan att VÅGA prata med okänt folk på främmande språk var otrolig! (Sista tiden innan operationen undvek jag i det längsta att prata vid "svåra" situationer, för jag skulle med största säkerhet inte kunna höra svaret.) Nu kunde jag prata både "italienska" och engelska och uppfatta svaret nästan utan problem. Pojkvännen var mäkta imponerad när jag beställde diverse saker i köttdisken på en Supermercato och fick precis det jag önskade. Jo, men det var inget mot vad jag var - det var en härlig känsla att de facto uppfatta vad de sa, trots att jag aldrig läst någon italienska. Har bara varit på semester i Italien några gånger. Med pomodoro, pruiscotto parma, formaggio pecorino nero, olive greche, panini, vino rosso  och Fonzie's var mysstunden på vår lilla uteplats säkrad ;-)
Mums för italienska ostbågar!


Vi var på några utflykter och vilken LYCKA det var att sitta på bussen och HÖRA i princip ALLT vad guiden berättade. OBS! Då menar jag den svenska guiden såklart, danska är ju närmast omöjligt att förstå ;-) För första gången på många många MÅNGA år har jag haft en otrolig behållning av en guidad utflykt. Herregud, med en duktig guide som berättar vad han/hon vet, kan man få ut så fantastiskt mycket mer av utflykten!!! Det har jag inte riktigt begripit förrän nu... På båtutflykten hade vi en "engelsktalande" italienare, men trots brytningen och tillägget av "-e" efter varje ord, kunde jag nästan uppfatta allt han sa också =))) Jippie!


Nu måste jag genast börja planera för nästa resa! 





söndag 12 juni 2011

Datorkrasch! =(

Ja, jag vet; Det är ett I-landsproblem av största mått: Min dator har kraschat! Nu igen... Det var bara ett halvår sen sist...


Jag har blivit enormt beroende av min dator. Det är inte enbart det vanliga skapade "beroendet" som vi har alla lite till mans, utan ett djupare beroende.


Som syn- och hörselskadad har ju datorn, som jag nämnt tidigare, ersatt (eller ska man säga kompletterat) mycket av mina kontakter utåt. På datorn varken syns eller hörs det att jag inte har samma syn och hörsel som de flesta andra.


Men men, jag ska kontakta "Anpassa" på måndag. De är jätteduktiga och fixar säkert detta inom ett par veckor. Datorn är utrustad med bland annat Text-telefon och Zoom-Text, två väldigt bra program för "såna som jag", så den är förstås innerligt saknad!


Just nu sitter jag och halvsvär vid pojkvännens laptop. Han har varit snäll och låtit mig installera muspekare med långsam eftersläpning, samt kopplat på en lös datormus i stället för den förhatliga lilla plattan man ska peta på. I vanliga fall halvsvär jag inte - då helsvär jag som den värsta borstbindare ;-)


För den som är intresserad kan jag förresten berätta att vi var ute på en jättefin promenad idag nere vid Lerhamn. (Mellan Nyhamnsläga och Mölle, på Kullahalvön). Där lyckades vi, förutom att springa på en vidrig tusenfoting, höra ett MYCKET märkligt fågelläte, ett slags ihåligt ljud, typ grodläte, men ändå inte. När jag har dator på plats hemma igen ska jag förska leta mig fram efter ljudet. Det var väl nån slags exotisk "strandväppling" ;-)

Man kan kosta på sig att vara kaxig och ta närbilder på såna här
vidriga varelser när man äger systemkamera med Super-Zoom! ;-)

Skämt åsido, ville bara berätta att fågelljuden fortsätter glädja både mig och pojkvännen som även han, på köpet, lär sig att det finns andra fåglar är duvor och måsar ;-)

På vägen hem snyltade vi kaffe hos en kompis som haft studentskiva igår. Det hade blivit både mat och tårta över ;-)

Vi HÖRS snart igen! Under tiden önskar jag alla en underbar Sommar med Sol Bad Grillning Salsa Sol (Sa jag det?) och allt annat som hör till - just det: Glad Midsommar! ifall vi inte hörs innan =)





.

onsdag 8 juni 2011

En barndomsvän =)

När jag var liten, sisådär åtta-nio år, lärde jag känna en flicka min hemby som är döv. Vi är lika gamla och våra pappor var redan bekanta. Eftersom K är döv gick hon i skola i Lund, så vi sågs bara på helgerna.

Barn är som barn är, så det var inga problem att leka eller kommunicera trots att hon inte hörde och att jag inte kunde teckenspråk. Det tog dock inte lång tid innan hon lärde mig det ena efter det andra och till slut hade vi allt lättare att kommunicera. Jag minns speciellt en gång när jag sov över hos henne och att vi tragglade olika tecken hela natten istället för att sova. På morgonen var jag fullärd ;-)


Jodå, barn lär sig väldigt fort, men fullärd var jag förstås inte... Det insåg jag när jag var bjuden på en fest tillsammans med hennes döva kompisar. Jag var HELT "lost", tyckte jag. Då förstod jag verkligen hur hon kände sig bland mina hörande kompisar. För även om vi tolkade åt varandra uppfattade vi bara en bråkdel av det som sades.

Det jag lärde mig som liten och som jag idag talar med K är det "döva" teckenspråket. Mamma och jag gick en gång en teckenspråkskurs där vi fick lära oss "tecknad svenska" och numera tränar jag ibland på "tecken som stöd/TSS" tillsammans med DövBlindteamet. Eller nja, det blir nog mer "döv-teckenspråk" om jag ska vara ärlig... Man kan förstås undra vad jag menar med det: "Är det inte samma sak?", men det är det faktiskt INTE.

Döva tecknar för det första i en helt annan ordföljd än så som vi hörande talar. Det finns dessutom en massa smarta tecken som ersätter en hel mening, och de skippar minst hälften av alla onödiga småord. ...och mimiken, den får vi inte glömma, den kan ibland ersätta flera meningar ;-)

Min kompis K bor numera i den Kungliga Hufvudstaden och kommer på besök till Skåne några gånger om året. Förra sommaren sågs vi på en pub där det var så mörkt att jag inte flyttade mig från barstolen i onödan. Hon och min pojkvän skrev lappar till varandra, bartenderna fick små lappar, jag pratade vanligt med pojkvännen, men teckande till K, som i sin tur fick teckna taktilt till mig. Hon som gått på dövgymnasium i Örebro känner naturligtvis väldigt väl till Ushers Syndrom och det är himla skönt att hon förstår precis hur jag ser/inte ser =) Det funkade skitbra alltihop, men jag antar att någon kan ha höjt på ögonbrynen när vi gick därifrån och jag vecklade ut min vita käpp ;-) Den bjuder vi på! =)

Förr la jag alltid märke till hur folk tittade nyfiket när jag tecknade med K ute på stan, men idag tänker jag nästan inte längre på det. Däremot är jag väldigt stolt över att kunna behärska ett språk som tyvärr alldeles för få kan.

Förra veckan var K nere på besök i Skåne och vi träffades en sväng på stranden. Hennes son som är hörande var med och nu la jag faktiskt åter märke till att folk reagerade. Han tecknar förstås perfekt, han talar med stockholmsdialekt, jag talar skånska och gjorde mitt bästa för att hänga med i "handviftandet" ;-) Vi utgjorde nog en ovanlig konstellation och jag antar att mer än en person önskar att de kunnat lite teckenspråk, för det ÄR ett intressant språk!

Förresten, en kul grej jag minns; För många år sen, på den tiden jag hade körkort och var ute och körde upptäckte jag att K körde i bilen bakom mig. Vi kunde teckna till varandra genom att jag tittade i backspegeln... Väldigt smidigt!

Idag använder döva mobiltelefonen minst lika flitigt som hörande. Sms funkar ju ypperligt och döva tecknar till varandra i bildtelefon. Än en gång säger jag: Tackolov för teknikens framsteg!!!

I framtiden kanske det kommer tredimensionella telefoner?  Hepp vad kul det ska bli när man kan kommunicera taktilt på avstånd! ;-)




.

Såna vänner som man kanske ännu inte känner...

Mitt handikapp har lett till att jag fått kontakt med folk som jag annars troligen aldrig skulle lärt känna.

Genom min blogg och genom att jag letat bland andra bloggar har jag tex fått kontakt med andra som har CI, folk som är DövBlinda, såna som helt enkelt bara är kul att läsa men även flera som har alla eller flera av ovan nämnda egenskaper =)

På facebook (ansiktsbok) har jag hittar ett par grupper som jag besöker regelbundet, tex "Retinitis Pigmentosa" samt "International Usher Syndrom Network". Några av personerna har jag blivit "vän" med och vi chattar ibland på MSN eller direkt i ansiktsbokens chat.

Det är himla intressant att man kan prata med dessa personer från alla hörn av världen och förstå varandra så perfekt. Ingen kan någonsin ana att bakom dessa bokstäver på skärmen döljer sig personer med grava syn- och/eller hörselhandikapp. TACK säger jag till datorer och till Internet!!!

Tänkte jag skulle dela med mig av några citat jag hittat där och som hjälper mig i min vardag:

Hur man kan tänka positivt om den vita käppen:
"I feel it is a symbol of my independance and not a sign of my disability." (Underbar kommentar!)

Hur man kan tänka positivt om sig själv som handikappad: 
"People are more accepting than we are of ourselves." (Tänkvärt!)

Dessa små citat kan självklart översättas till precis vilken situation som helst man kan hamna i, allt från att vara nervös för ett föredrag, en dansuppvisning eller att man känner sig obekväm i sina fula men fotriktiga skor när alla andra trippar runt i högklackat ;-)




.

"Nejnej till Jojo" (Uppdatering i Tågfrågan).

Nej, än så länge har jag inte haft tillfälle att åka tåg sedan Skånetrafiken la om sina betalningsrutiner så jag har ännu inget besked om hur det fungerar i praktiken...

Men hur är det då tänkt att det SKA fungera? Jo - det satt hårt inne - jag försökte i flera veckor få besked om vad som skulle hända när jag inte längre skulle kunna betala min biljett på tåget. Frågan var förstås om jag skulle behöva ansöka om färdtjänst omgående, men Skånetrafiken lyckades faktiskt presentera en lösning sådär kring klockan "fem i tolv".   

Jag kollade på deras hemsida gång på gång, jag var i kontakt med tågvärdarna, jag pratade med personer i deras "resecentrum" osv, men så sent som fem dagar innan omläggningen till kontantfritt hade ingen någon som helst lösning på hur folk med olika handikapp därefter skulle kunna betala sina tågbiljetter. Jag har berättat tidigare att jag kunnat betala min biljett på tåget med Jojokort, vilket jag tyckte var toppen och i min enfald trodde jag givetvis att det var så man skulle göra hädanefter, men ICKE! Inget får vara FÖR enkelt ;-)
Jojo!
Två dagar innan omläggningen kom ÄNTLIGEN Skånetrafiken fram till ett svar: Tågvärdarna ska skriva ut ett inbetalningskort på resans pris och därefter ska jag och mina medhandikappade ta med detta inbetalningskort hem och betala i efterhand.

Jo jo, visst är det en lösning - tack för den - men absolut inte optimal! Personligen ogillar jag skarpt att betala i efterhand, vad det än må vara. Jag avskyr att låna pengar av någon (inte ens av banken), jag skulle aldrig få för mig att köpa något på avbetalning tex. 


Herregud, det finns faktiskt folk som köper semesterresor på avbetalning!!! Tänk att åka på semester, det regnar hela tiden, du åker på världens magsjuka och ovanpå allt ska du fortsätta betala på den misslyckade resan ett år eller längre efteråt - HU! 

Nej men tillbaka till tågbiljetten: Tänk om jag slarvar bort eller rent av glömmer bort räkningen? Ser man taskigt är det liksom inte det enklaste att hålla koll på papper alla gånger... Jodå, jag lär i så fall få en påminnelse - med ett en påslag om sisådär en hundring i påminnelseavgift =/ 


Ett alternativ för att komma ihåg kan förstås vara att knyta ett litet snöre runt pekfingret ;-) Så ser ni mig med ett rött snöre runt pekfingret vet ni att jag motvilligt blivit gäldenär... 




.