onsdag 30 mars 2011

Tekniska konflikter och hägringar

I måndags fick jag äntligen min FM-mottagare till både mitt CI och till min nya hörapparat. Eller, om jag ska vara korrekt, jag fick EN ny FM-mottagare till mitt CI, hade ju en till min gamla hörapparat som med ett nytt fäste gick att sätta ihop med den nya hörapparaten... Lång historia...

Till vänster: CI med magneten som sitter mot skallen och tillkopplad sladd till FM-mottagare. Den lilla silverfärgade saken längst ut i andra änden av adaptern (grå) är en FM-mottagare. På hörapparaten, till höger, sitter FM-mottagaren fast med en mellankoppling i genomskinlig plast.

Måste bara säga: Det krävs tydligen jäkligt bra syn för att vara hörselskadad! Det skall fästas en sladd i ett minimalt uttag på CI:t under en lucka, som sen inte går att stänga. I andra änden på sladden sätter man FM-mottagaren i en adapter som drivs med ett eget batteri. Batteriet i adaptern är nästintill omöjligt att byta, då luckan endast kan öppnas med ett specialverktyg med millimeterprecision. Sladdänden där FM-mottagaren sitter har ett litet clips så att man kan fästa den i kläderna någonstans. Med den följden att jag redan har hunnit fastna en gång i sladden och nästan slitit av mig CI:t en gång... Och då har jag bara hunnit prova den under en halv arbetsdag.

TYVÄRR finns det bara FM/M-läge på denna och inte enbart FM vilket hade varit att föredra. För den oinsatte innebär M-läge att man hör vad folk säger runtomkring en, inklusive sin egen röst. Enbart FM-läge innebär att jag enbart hör via telefonen, förstärkarmikrofonen, datorn eller vad jag nu väljer att koppla upp mig till. 

Det jag i första hand behöver FM till, är telefonen på jobb. Att samtidigt höra mina kollegor tala i örat när jag försöker lyssna på ett telefonsamtal är nästinitll värre än att enbart höra med gamla hörapparaten. Ungefär som att höra fem telefonsamtal samtidigt typ "heta linjen"och försöka gissa sig till och plocka ut en av rösterna att koncentrera sig på. 

FM använder jag även till en förstärkare som jag kan lägga på bordet när vi har möten på jobb. Som det är nu har jag inte deltagit i något möte på mer än ett år. Det tar hela dagens energi för mig att försöka hänga med i ett möte på en timme - och då har jag ändå bara lyckats uppsnappa en fjärdedel av det som sagts... Bättre då att jag får läsa protokollet i efterhand. Det tråkiga är att jag missar det där oviktiga men ack så viktiga som sägs ändå. Det som inte skrivs ner i något protokoll. Har ni förresten sett ett inofficiellt mötesprotokoll? Fullt av stödpunkter... Har man inte deltagit på mötet krävs det väldigt god fantasi för att förstå något av det som står nedtecknat ;-)

Ja men lite gnällig får jag vara! ;-)

Hörseltjänst/Audiologen/Med-El/Phonak och om det var någon mer inblandad skulle i alla fall undersöka om det inte fanns en annan sladd på marknaden där man kan välja att koppla bort kringljudet. Nu hör det inte till vanligheterna att man måste använda FM, det finns smidigare system, men på mitt jobb är det för mycket störningar i armaturer, datorer och ledningar som gör att tex Teleslinga inte fungerar... Sen är det inte så många i det här landet som har CI/EAS från Med-El och som desutom måste ha FM till telefon osv, så det är väl svårt att få tag på rätt på information och att veta vilka grejer som behövs... OM de ens finns? Som jag sagt tidigare, så blir det nog bra i slutändan. Fram tills dess får jag ha stort tålamod och ett glatt humör =D

I helgen var jag och pojkvännen ute i Söderåsens natur och gick en väldigt lång runda. Vid Maglaby kärr stod vi och njöt av det vackra när vi plötsligt hörde ett väldigt märkligt ljud, som ett slags plågat ropande om och om igen. Det lät väldigt starkt, men inte från kärret utan inifrån träsket intill. Pojkvännen fick för sig att det kunde vara gäss. "Gäss?" undrade jag. "Kan de låta så?" Vi plockade fram våra respektive kameror för att spela in ljudet. Bilden kunde det vara detsamma med, för vi såg ingenting märkligt bland träden. Vi träffade senare på ett sällskap som hävdade att det var hägrar vi hört, men se det visade sig vara en hägring...

Väl tillbaka vid bilen njöt vi av fika: Jag hade tagit upp en påse lussebullar från frysen som vi lagt på hatthyllan i bilen, så de var både soltinade och soluppvärmda. DET kan klart rekommenderas!!!

Den goda fikan till trots kunde jag inte släppa tanken på vad det var för ljud vi hade hört. När vi kom hem kastade jag mig över datorn och letade efter fågelljud på internet, ringde mamma, ringde kompisen som bor vid en mosse, frågade även kollegor på jobb dagen därpå. Tydligen härmade jag ljudet bra, för alla svarade precis samma sak: "Tranor!" Nu kan jag pricka av en fågel till: Jag har hört tranesång! Hägrar låter förresten mer kraxigt, som kråkor, har jag fått reda på.

Ännu har jag dock inte lyckats identifiera någon koltrastsång. Ska det vara så svårt att hitta en koltrast någonstans? Förvisso bor jag i en stad, men koltrastar har jag ju sett ofta, så någon av dem skulle väl kunna sjunga en trudelutt för mig. Tydligen lär fåglarna sjunga mest på morgnarna. Det är ju typiskt, för vem är den minst morgonpigga av alla jag känner? Jo, JAG!


.

torsdag 24 mars 2011

Hur man HAR det beror på hur man TAR det!

Tände lysröret över vasken och samtidigt som lyset tändes sa det "pling" från lampan. Jag släckte och tände ett par gånger till och det lät likadant varje gång. Är det normalt? Ja, inte att hålla på sådär att tända och släcka såklart, jag menar: Är det normalt att lampan plingar? Eller håller den på att gå itu? Det är inte så länge sen jag bytte, så den borde hålla många år till.

Var ute och gick i stormen idag. Underbart väder, men som det blåste! Jag var nästan orolig att vinden skulle ta tag i mitt CI och flyga iväg med det... 70.000;- är inget man vill se flyga iväg sådär, så jag gick och höll fast båda mina "Höron". Visst kunde jag tagit av "Höronen" och lagt dem i väskan, men ooonej, vill inte råka missa något ljud! ;-)

Hamnade bland "panschisarna" i Norra Hamnen sen. Där finns en rad uppvärmda(!) bänkar som står vända mot söder där solen värmer som mest. Bakom bänkarna är byggnader som läar för den oftast nordliga vinden och i en av lokalerna säljer de kaffe. Gissa var pensionärerna träffas? ;-)

Alkisarna har ett annat tillhåll, en hörna på norra sidan av Dunkers Kulturhus. Där är bänkar och ett "fint" konstverk att titta på. Det läar från två håll och är säkert varmt och gott när solen ligger på. Där vill ingen annan sitta. Gissa vad det luktar i den hörnan när solen skiner? =/

I alla fall, så satt jag på den uppvärmda(!) bänken och njöt av en god bok, medhavd bulle och solsken mot ansiktet. Om solen tar, misstänker jag att jag ser ut som en apa nu, för jag hade stora solglasögon på mig. De med gula glas. Jaja, de ser inte kloka ut, de är enorma och genomskinliga, men jag ser väldigt bra UT genom dem =) Nu vet jag varför äldre personer ofta har gula glas. Finfina kontraster och inte för mörka. Ger väldigt behagligt ljus, må jag säga.

Medan jag satt där hörde jag samtidigt något som lät som en hel orkester av flöjter, vilket jag snabbt förstod var vinandet i masterna på segelbåtarna i hamnen. Jag har kanske hört det litet grand när det varit storm och många båtar, men inte så tydligt och vackert som nu. När det ligger fler båtar i hamnen ska jag ner en blåsig dag och lyssna på mastorkestern =D

Just nu sitter jag inomhus med alla fönster och dörrar stängda och ändå kan jag höra en hund skälla där ute någonstans. När jag satt på bänken i eftermiddags kunde jag höra två män samtala tio, kanske femton meter bort. Jag lyssnade inte på dem, men om jag koncentrerat mig, tror jag att jag hade kunnat uppfatta några ord. Märkligt, för innan operationen hade jag inte ens vetat att männen fanns där om jag inte hade sett dem.

Promenenerade gjorde jag, för min rygg bär sig dumt åt. Den är helt sned första halvan av dagen och det värker som f*n. Det som hjälper bäst är att röra mig. Gå gå gå. Också spinning förstås! Jag opererade diskbråck för drygt tjugo år sen. (Jo, jag var väl extremt ung för en sådan operation, men...) Nu spökar ryggen rejält igen. Har plågats ordentligt i alla fall de senaste fem, sex åren. Sedan ett drygt år springer jag hos kiropraktorn titt som tätt. Många pengar blir det... Träffade på en kompis som ganska nyligen stelopererats i sin rygg. Hon har mer ont än någonsin och kom linkades med små små steg på sina kryckor och när hon hörde jag varit hos kiropraktorn var hennes första kommentar: "Men har inte du drabbats tillräckligt?"

Hmm, det där är en sak jag funderat över många gånger faktiskt... Vad är tillräckligt? Vem sätter gränserna? När har man fyllt upp sin kvot? Hur graderas de olika "defekterna"?

Om man, som i tex mitt fall, är syn- och hörselskadad samt dessutom har ont i ryggen, allergier, endometrios och lite annat mög, kan man då vara lugn för cancer, förkylningar, hemorrojder eller annat? Nej, så är det såklart inte. Och vad är "värst" att drabbas av? Cancer? MS? Fibromyalgi? Svåra allergier? DövBlindhet? Whiplash? Dumhet? Jag känner folk med alla möjliga diagnoser och jag kan bara upprepa det jag hört någonstans: "Det är inte hur du HAR det, utan hur du TAR det som avgör hur du mår." Så sant som det är sagt!

Jag svarade vänninan med kryckorna: "Tja du, vad ska man göra? Lika bra att skratta åt alltihop!" Så det gjorde vi. Båda två.


.

onsdag 16 mars 2011

CI = Åtta Noll, Höron = Åtta Åtta

"Hur går det med höronen?" frågar pojkvännen ibland. Numera har jag ett CI (Cochela Implantat) på vänster öra och förra veckan fick jag min nya hörapparat till höger öra.
CI + hörapparat = Höron.

Jo, se det ska jag berätta för er: 

När jag var i Lund förra veckan för att få min nya hörapparat, gjordes även ett test för att kontrollera min riktningshörsel och, precis som jag själv konstaterat, har jag ingen sådan längre. I och med operationen tappade jag det mesta av bashörseln, den som vi ju hoppades att jag skulle kunna höra akustiskt via EAS:en. Nu är det så, att hörapparaten i EAS:en är väldigt svag, och räcker inte till för mig - tyvärr.

Vad man kan göra åt detta, är att justera ljudomfånget på elektroderna i CI:t så att de omfattar lite mer basfrekvenser. Elektroden i snäckan är ju i mitt fall kortare och når inte in ända in där man uppfattar basljuden, men viss justering kan alltså göras. Fast, för säkerhets skull, skall först teknikerna i Österrike på Med-El, där apparaten tillverkats, konsulteras, så att detta görs på rätt sätt. Under tiden hör jag ju basljuden med mitt högra öra, via hörapparaten.

När jag nu ändå var i Lund, passade vi på att göra nytt hörseluppfattningstest. För att förtydliga det hela, samma test som förra gången, enstaviga ord: Buss, Ord, Höst, Barr osv

Resultat:
Med enbart CI, 75dB = 80%
Med CI + hörapparat, 70dB = 88%
Jag har alltså all anledning att vara enormt nöjd med utecklingen av mitt CI! =) =) =)
(Vi testade inte med enbart hörapparat, men för ett halvår sen låg jag på 40% på mitt högeröra och högst troligt är det sämre idag.)

Hur och vad hör jag numera? Ja, ljuden låter alltmer som de "ska". Jag kan skilja på olika röster och personer och jag tycker till och med att musik är helt ok att lyssna på. Fortfarande finns massor att utforska och för närvarande - av naturliga skäl, det börjar ju bli vår - är det fågelljud som intresserar mig mest.

För någon vecka sen satt jag på spinningen och hörde ett kraftigt ritsch-ljud flera gånger alldeles intill mig. Jag tänkte att det var väl en sån där med kardborrespännen på sina skor som inte kunde hitta rätt inställning. Sen tänkte jag: "Ska det vara så svårt att hitta rätt läge? Bestäm dig nu!" Jag kollade runt och vad jag kunde se satt alla intill mig snällt på sina cyklar och varifrån ljudet kom begrep jag inte. Inte förrän jag såg en tjej som drog av en bit papper på den stora pappersrullen innanför dörren. Säkert sex-sju meter ifrån där jag satt drog folk av papper och för mig lät det som om de stod alldeles intill mig och ritschade i sina nya kardborrband.

Musik, ja... Var ute med en kompis en kväll och vi hamnade på en bar där det spelades livemusik. En kille med piano och sång och en massa folk som pratade med varandra. "Hur ska detta gå?" undrade jag. Fast, vi satte oss lite bortanför värsta stöket där det var lite belysning och det var faktiskt inte många gånger jag behövde fråga om vad min väninna sa. Visst är det fantastiskt! Jag tycker att stökiga ställen är väldigt jobbiga och i vanliga fall skulle jag ha tagit av båda hörapparaterna på ett sånt här ställe. Med CI:t upplever jag däremot inte samma obehagliga ljudnivå och jag kan välja att sänka ljudet och/eller känsligheten på det om jag tycker och ändå fortsätta ha det på.

På spinningen hör jag ju musik varje gång, men det är mest ett dunk som passar till trampet. Eller vänta, ett tramp som passar till dunket, ska det väl vara? Oftast är det inga problem, den ordinarie instruktören känner jag till och vad han har tänkt sig för tramp har jag lärt mig vid det här laget. Det är om det hoppar in en vikarie som det kan bli jobbigt. För när någon pratar samtidigt som det är hög musik är det bara "glöm det". En gång var jag faktiskt tvungen att skruva ner ljudet i botten på CI:t och ta av mig hörapparaten. Jag vände mig om och tittade på "Örat" som lyste både gult och rött under hela passet...

Annars är som sagt stökiga ställen hopplösa, precis som de alltid varit med mina hörapparater. Det finns program och inställningar som kan göras på både CI:t och på hörapparaten, men jag har inte kommit riktigt så långt ännu. Dessutom vill jag att det ska vara smidigt att byta program på höronen. Men men, det kommer säkert när jag blivit mer van.

Jo, jag nämnde kanske ljudkänsligheten? Jag är extremt ljudkänslig! När jag ska ta audiogram måste jag alltid varna innan, men på något sätt blir det ändå alltid obehagliga ljud. Man testar frekvens för frekvens och sedan höjs ljuden några dB i taget tills jag hör dem. Jag hör ingenting och de höjer ljudet, jag hör fortfarande inget och det höjer ljudet lite till och sedan plötsligt, helt utan förvarning hoppar hela jag till och det känns i hela kroppen, gör ont i öronen, jag får hjärtklappning och börjar oftast gråta och skaka i hela kroppen. DÅ är det för högt! Sedan sitter jag med högre puls en lång stund och min tinnitus triggas genast igång allt värre. I torsdags hände detta på 110dB, 2000Hz. Dvs upp till 110dB är jag döv, däröver gråter jag för att det är obehagligt högt... Sätt mig i en tortyrkammare och be mig bekänna ett mord jag absolut inte begått och jag gör det troligen om volymen överstiger 115dB... SÅ obehagligt är det. På högre frekvenser finner jag ljudkänsligheten ännu värre.

Det om det. Nu till riktig musik: Pojkvännen och jag var bjudna på middag i samband med Melodifestivalens "Andra chansen". Ingen av oss hade sett Melodifestivalen tidgare, men jag måste säga, att jag inte alls upplevde det obehagligt. Jag HÖRDE till och med ORDEN i flera av låtarna!!! Utan text och dessutom spelades ju samtidigt instrument! Sara Vargas låt "Spring för livet" hade en väldigt tänkvärd text, minns jag!

Nu i helgen såg vi finalen och jag kunde faktiskt sitta och uppleva hela programmet. Jag hade uppriktiga och ärliga synpunkter på låtarna, för det var inte bara skrän och oväsen, som musik har varit för mig de senaste tio åren. Herregud, jag kan ju nästan höra texterna. Tja, i varje fall så länge de är på svenska. Nästa projekt blir att försöka höra andra språk; engelska, tyska, danska, norska eller varför inte franska och kunna gissa vad de säger utan att det blir alltför mycket "Goddag yxskaft".


.

Moment 22; Landsting - Försäkringskassa

Förra veckan fick jag alltså min nya hörapparat till högerörat. Jag har efter en lång prövotid kommit fram till att jag inte kan lära mig höra med en Phonak, så vi bestämde att jag skulle fortsätta med Widex, men i en senare, uppdaterad och starkare version än den jag haft de senaste sju-åtta åren. Det blev ingen kul färg eller fräsig modell eftersom Widex har ganska traditionella utseenden på sina apparater. Den är brun, precis som den förra, men något större eftersom det är en starkare apparat som kräver lite mer teknik.

Min läkare konstaterade förra gången jag var där, att jag uppenbarligen inte hör så bra i basen som man hoppats. Jag fick ju EAS-apparaten därför att jag hörde basljuden såpass bra, att jag skulle kunna höra dem akustiskt. Dock är själva hörapparatdelen i EAS-en ganska svag, förstärker bara 20dB och jag tappade tyvärr så mycket hörsel efter operationen att detta inte räcker. Läkaren konstaterade att mitt högra öra kommer ju också att fortsätta försämras eftersom det är så prognosen sett ut under hela mitt liv. Om man jämför vänster öra med höger, så är de nästan lika dåliga, det skiljer bara ett par decibel...

Med det i bakhuvudet tänkte jag också att, varför fortsätta kämpa med att byta hörapparatfabrikat när det kanske är sista gången jag får en ny hörapparat på höger öra? "Nästa gång, om sådär sex-sju år, då är det antagligen ändå dags för CI-operation även på det örat." sa jag när jag satt hos läkaren. "???", såg han då ut i ansiktet. "Njaee, det vet jag inte" sa han "det är en dyr operation." "Men hur menar du då?" undrade jag "Fullt seende barn som föds döva får ju operation på båda öronen. Varför skulle då inte jag, som ser så dåligt och dessutom håller på att förlora synen, få två CI? Dessutom VET jag att det finns andra vuxna i det här landet - fullt seende personer - som har fått CI på båda öronen."

Landsting i all ära, men varför ska det skilja så enormt i vården beroende på vilket Landsting jag råkar tillhöra??? (Tror nämligen att det är där skon klämmer.) Jag hoppas verkligen att det, om några år, låter annorlunda och att jag då får operation även på andra örat.

Det finns många argument FÖR detta, där riktningshörseln är en viktig punkt. Då jag i samband med operationen tappade bashörseln, tappade jag även min riktningshörsel och den är väldigt viktigt för rumsuppfattningen. Är man synskadad som jag, med ett tunnelseende, är det desto vitkigare att kunna kompensera åtminstone lite av detta med hörseln. Jag menar, nu när tekniken faktiskt finns.

Nu efter operationen är just det en sak som jag finner väldigt jobbig. Jag hör många gånger något, men jag har ingen aning om varifrån ljudet kommer. Jag hör tex en bil någonstans, den låter som om den är nära mig, men VAR är den? Efter hand som synen minskar är det väl ändå vitkigare att jag kan ha så stor nytta av min hörsel som möjligt? Nej, jag måste/ska kämpa för att upprätthålla min livskvalitet även framgent!!!

När jag nu nämner ordet Landsting kan jag även nämna ordet Försäkringskassa... För det är så, att mitt CI/EAS har jag fått via Landstinget (i mitt fall Lunds lasarett). Hörapparaterna skulle jag i vanliga fall fått via min lokala, numera privata Hörselvård i Helsingborg (i mitt fall Hörseltjänst). MEN se, så fungerar det INTE för min del. Eftersom jag har CI, "säger reglerna" att jag även ska få hörapparat via Landstinget. Ok, det är ju bra så långt - MEN arbetshjälpmedel - BÅDE till CI och hörapparat - FÅR INTE ordineras av landstinget utan det ska Hörseltjänst hjälpa till med... Jag måste säga, att människorna som arbetar på både Landstinget och på Hörseltjänst är hur gulliga, vänliga och hjälpsamma som helst, och på båda ställena hade man varit beredd att hjälpa med med "hela paketet", men se det FÅR MAN INTE för det har Försäkringskassan bestämt att såhär ska det vara...

Snacka om "Moment 22", eller att "ramla mellan stolarna", för det är precis såna som jag, som redan har det ganska kämpigt (ja, nu låter jag gnällig här) som drabbas. Jodå, det kommer alldeles säkert att bli jättebra i slutändan, men det är ju så opraktiskt och oorganiserat och tar en så förfärligt lång tid, allt detta malande och resande fram- och tillbaka. Tänk om en och samma person/instans hade fått lov att fixa allt på en gång...

Som någon vis person sagt: "Varför ska det vara enkelt, när det kan göras svårt?"


.

tisdag 15 mars 2011

Fågelfunderingar

Nu har våren så smått börjat göra försiktiga försök att visa sig här nere i Skåne. Några som förtvivlat försöker fixa fram vårkänslor är fåglarna - tror jag i varje fall. Jag hör kvitter kvitter kvitter var dag. Mer och mer ljud är det och inte bara tjyp tjyp utan lite mer blandade ljud. Tjyp tjiiip. Dirrdirrdirr. Tjyyy-iiip. Tjyyy-iiip.

Slängde ut en fråga på FaceBook häromdagen om vad jag kan ha hört för fågel som sa just "Tjyyy-iiip Tjyyy-iiip" och fick ett par svar: "Med solen och värmen kommer ju vårkänslorna, och då får man ju uppgradera sången... Så det kan ha varit en vanlig fågel på ovanligt bra humör - våra talgoxar var t.ex. väldigt glada och nykära idag." Fågelforskarkompisen svarade:  "Jag skulle också gissa på Talgoxe!!"

För det är ju så, att jag ALDRIG har kunnat höra fåglar annat än de där stora måsarna ("danska flygvapnet"), ankorna, kråkorna, svanarna och duvorna. Så jag frågar och frågar men folk i allmänhet är uppenbarligen inte så bevandrade i olika fågelkvitterljud som jag trott ;-)

Med lite god vilja kan man urskilja tre svanar simmandes i havet.
I bakgrunden syns Danmark.

I helgen promenerade vi längs stranden när jag hörde "swoff swoff swoff" över huvudet på mig. Jag lyckades inte se vad det var, men pojkvännen såg att det var en stor svan som flög över mig. Jag tyckte det mer lät som hundskall. Koltrastar lär sjunga vackert på våren så det ser jag fram emot att få höra. Om nu bara någon kan berätta för mig att det ÄR en koltrast...

Häromnatten låg vi och pratade med lamporna släckta och jag kunde ju faktiskt höra med mitt CI fastän jag inte kunde avläsa på läpparna i mörkret. Frågade pojkvännen om han kunde se något alls i det mörka rummet. "Ja, jag ser det mesta." sa han. "Men VAD ser du?" undrade jag. "Ja... Jag ser allt." "Men ser det ut som vanligt? Ser du färger också?" "Nej, det är inte färger direkt" sa han "men jag ser det mesta. Om jag kommer närmre ser jag mer detaljer också. Jag ser att du har mörkt hår, men jag vet inte om det är rött, svart, eller som ditt. Om du hade haft ljust hår, hade jag sett det."

Alltså... Hur förklarar man något för någon som inte har några referensramar alls? Och vilka frågor ska jag ställa för att få de svar jag vill ha, när jag just inte har några referensramar? Jag har ju aldrig kunnat se i mörker, så jag vet ju inte vad man "ska" kunna se. Tydligen ser en normalseende person i mörker som om det vore svartvitt, något suddigt...?

Det är samma med fågelkvitter, jag har ju aldrig hört det, så hur ska jag kunna veta vilken fågel det är? Speciellt, som jag bara hör fåglarna med mitt vänstra öra. Jag vänder mig dit, men det är ju samma ljud om fågeln befunnit sig till höger om mig. Dessutom, vem hinner se några små blixtsnabba fåglar? Tror till och med det är svårt för en helt normalseende person att hinna se vad det är för en fågel som kvittrar.

Igår var jag inom Hemköp för att handla och hörde ett envist kvitter hela tiden så jag gick och trodde att en fågel hade förvirrat sig in i butiken och nu satt uppe i taket någonstans och var förtvivlad för att den inte hittade ut. Det lät i alla fall förtvivlat. Till sist kom jag fram till att det var de där automatiska grindarna som öppnas och stängs hela tiden som gnisslade....

Allt är inte guld som glimmar... Och allt är tydligen inte heller fågelkvitter som gnisslar...  ;-)


.