En helt vanlig onsdag...

Brukar börja dagen med en timmes powerwalk längs stranden, men idag var jag ledig, så jag tänkte att "jag tar den där promenaden senare". På schemat fanns nämligen tvättstugan mellan 8-12, kiropraktorn kl 11 och lite annat.

Trött var jag också, så jag tog sovmorgon till klockan kvart i åtta, då jag plockade ihop smutstvätten, stack ner i källaren och satte igång första maskinen. Sedan var tanken att jag skulle bläddra lite i tidningen. HD (Helsingbors Dagblad) skickade nyligen ut ett erbjudande om gratisprenumeration på någon månad och jag tänkte "tja, varför inte" - fast jag har redan konstaterat att jag hinner ju aldrig läsa den...

Idag hann jag i varje fall skumma lite och kunde som vanligt konstatera att detta är ju gårdagens nyheter vilka jag redan läst på nätet. Varför prenumerera på en tidning med gamla nyheter som jag dessutom inte hinner läsa? För det mesta hamnar tidningen oläst i pappersinsamlingen. Därtill tycker jag att tidningen är svår att läsa. Jag missar en himla massa notiser när jag skummar, eftersom jag bara kan se ungefär 5x5cm i en tidningssida...

"Nej, om man skulle vara lite effektiv här?" Jag stoppade in en mugg vatten i micron, satte på en gryta med några ägg i och slog på datorn istället. Hällde kaffepulver i muggen, satte timern på min mobiltelefon på sex minuter och satte mig sedan vid datorn igen. Mobiltelefonen la jag på skrivbordet och tänkte att jag känner väl när den vibrerar, för var mina hörapparater befann sig just då visste jag inte. Jaja, de dyker väl upp, antingen ligger de på skåpet i hallen eller också på hyllan i badrummet. Jag satte kaffemuggen ifrån mig, eftersom kaffet var alldeles för varmt att dricka.

En stund vid datorn går förfärligt fort och plötsligt slog det mig att "de där sex minuterna måste ha gått nu. varför har jag inte känt mobilen vibrera?" Sträckte mig fram och lyfte upp mobilen för att se hur lång tid det var kvar... DÅ: "J*äkla Sk*t S*tans M*g!" Bredvid mobilen stod ju kaffemuggen(!) som jag förstås hade glömt att jag ställt där och nu inte heller såg. Mobilen klarade sig med ett par små stänk, NU hittade jag dessutom mina "höron", både CI:t och hörappaten låg nämligen där på skrivbordet. Jag fick panik, skyndade att plocka isär mina höron och lägga dem i torkmaskinen och började sedan torka upp kaffet som spritt sig över hela skrivbordet. Här fick jag faktiskt användning för dagens tidning: Jag slog upp den på golvet och flyttade så fort jag kunde över alla de våta prylarna från skrivbordet för att torka upp det värsta. Där låg min kamera - den klarade sig. Där låg diverse minneskort - hoppas de klarar sig! Där stod mitt hightower till datorn! Jag flyttade saker och torkade, flyttade mer saker och torkade ännu mer. Plötsligt DOG datorn! Jag försökte på flera sätt att starta om den men kunde inte för mitt liv begripa varför den dött, den var ju bara våt undertill och det var ju flera millimeters luft upp till själva tekniken!  Snyft h*lsicke, där stod jag och såg hur alla mina tusenlappar fick vingar... 

Nu visade det sig att jag hade en j*kla tur: Det var bara nätsladden som glappade eftersom jag flyttat lite på datorn. Den satte igång igen. Hörapparaten var det aldrig någon fara med och CI:t funkade igen efter ett par timmar i torken. Minneskorten har jag inte testat ännu, men nog ska de klara en kaffeattack? Ett av dem tvättade jag nyligen på 40grader och det funkar... Kameran genomgick ju en whiskyattack(*) för ett år sen och efter en vecka "på torken" var den sig själv igen.  
(*) Hade varit i Helsingör och där passat på att köpa en flaska whisky. Väl tillbaka i stan igen skulle jag bara precis köpa ett par strumpor på Stadium och lyckades med konststycket att tappa ryggsäcken mitt framför kassorna! Flaskan gick förstås i kras och innehållet flöt ut inne i sportaffären. I ryggsäcken fanns då även kameran...

Kaffet ja... Jag fixade en ny mugg och kom samtidigt på att jag skulle ta en dusch. Kaffet var alldeles för varmt, så jag ställde det på hyllan i badrummet att svalna, men det glömde jag såklart bort. Efter kiropraktorbesöket kom jag på att jag var kaffesugen, så jag värmde upp kaffet i micron igen, som åter blev för varmt och medan det svalnade gick jag ner och hämtade upp tvätten...

Nu har jag gett upp och stjälpt i mig en mugg kallt kaffe...

Så om ni undrar hur en helt vanlig onsdag är för en "DövBlind" - och om ni undrar varför saker och ting tar så lång tid för mig - och om ni undrar varför jag är på dåligt humör ibland...

Men för kattsingen - jag lyckas ju inte få i mig morgonens första mugg kaffe förrän efter lunchtid - VAD FÖRVÄNTAR NI ER? ;-)




.

Jag blir hellre jagad av vargar än av en misskött pudel-collie-schäfertrio...

Sitter här med fönstret öppet. Det sjungs koltrastsång hela tiden där ute =) Tänk i höstas när pojkvännen sa: "Nästa år hör du fåglarna!" "Men vadå," sa jag, "jag vill kunna höra människor, inte fåglar heller!" Åsså blev det så här bra att jag kan höra BÅDE människor och fåglar. Att jag skulle få pippi och bli helt ko-ko på pjoddläten hade jag då ALDRIG trott ;-) Nu är det vår och med det följer förstås även mindre trevliga ljud. Småpågar på moppe tex. Gasen som måste dras på om och om igen: "Nöön nön nön nööön nööön nön nön..."

Hundskall... Just nu hörs en faslig massa hundskall. Frisören här nedanför verkar driva nån slags kombinerat hunddagis i salongen. En stor pudel trängs med en schäfer och en collie och de skäller jämt och ständigt. Tycker att hon har dålig pli på djuren och mer än en gång har jag blivit attackerad av hennes hundar. Inte kul att bli påhoppad av en skällande hund som kommer rusande och som man inte hunnit se. Jag brukar höra dem skälla på kvällarna. Inte sällan lämnas hundarna ensamma i salongen när hon stängt för dagen...

Ärligt talat så föredrar jag att lyssna till de fria fåglarnas glada kviddevitter! =) 

Gick en sväng i skogen i eftermiddags. Jag säger som min idol Mamma Mu: "Det är alldeles vitt! Det har snöat igen! Snö på skaft!" Fast, nu i vår/vinter har de röjt, nej närmast skövlat i skogen... Det var bitvis så glest bland träden att jag inte riktigt kände igen mig i min egen skog. (Numera park?) Jag gick fel och kom lite vilse på flera ställen. Det var inte alls som vanligt. Men jag gladdes så åt alla vitsipporna och de små gröna bladen som börjar komma, att jag inte lät mig slås ner. Dessutom har de snart byggt upp kaffestugan vid Pålsjöpaviljongen igen =) Här går det undan!
(Ja, den "råkade" liksom brinna en marsnatt...)

Vi har fått en ny tvättmaskin nere i tvättstugan! Jättefin! Den gamla läckte ut vatten jämt och ständigt och hade väl 25 år på nacken, så det var säkert högst på tiden. Nu tom luktar tvätten rent!!! Dessutom behöver man inte eftercentrifugera. Numera kommer jag allt oftare på mig själv med att jag börjat tänka på ett lite annorlunda sätt: Den nya tvättmaskinen har nämligen digital programmering. Eller, vad ska jag säga: Den har en liten ruta med text och man vrider på ett vred och bekräftar med ett tryck att man accepterar texten i rutan. Först ska man slå på strömmen på en pyttig knapp, och då tänds texten i lilla rutan. Där börjar man med att välja språk om man nu inte föredrar svenska, sedan vrider man fram det program man vill ha och till sist trycker man för att man vill att den ska starta. Väldigt lättskött egentligen - men enbart för den som har god synskärpa! Den gamla maskinen kunde man vrida ett vred tex tre hack åt vänster = strykfritt 40grader och sedan starta med ett tryck på en annan knapp. Teknikens framsteg må vara bra, men absolut inte för alla! (Jodå, jag har synskärpan, så jag fixar maskinen, men ändå...)

Jag har börjat med PowerWalk på morgnarna, förresten. När jag ska gå sådär fort, väljer jag att gå på släta vägbanor och alltså inte skogen, där det sticker upp trädrötter, stenar och annat. Det finns en vacker, upprustad strandpromenad i stan. Där går jag längs havet och njuter! Förra fredagen fick jag dock huka och gömma mig i jackan, för sanden blåste nåt alldeles j*vligt och la sig sedan i stora sjok på Drottninggatan. (Även mina byxfickor lyckades bli fyllda med sand upptäckte jag när jag kom hem!) Tackolov såg grävskopor till att sanden kom tillbaka till stranden ett par dagar senare. (Nja, riktigt SÅ mycket sand hade jag dock inte i mina byxfickor, förstås...)

Måndagens stora samtalsämne i Helsingborg: En stressad och förvirrad ungvarg som lyckades undkomma både bedövningssprutor och scoopgalna journalister.

I måndags morse var jag ute och gick vid halvsju som vanligt och min första tanke var att faktiskt gå upp genom skogen på vägen hem, men jag velade för länge och det blev havet tillbaka också. Hade jag nu valt skogen hade jag kanske träffat på VARGEN som flera personer mötte på morgonjoggingen - det hade varit spännande. Jag gillar ju, som bekant att prata med djur... (Haha! Jag erkänner villigt att jag nog inte hade varit så kaxig om jag verkligen träffat på honom!)

Framtida morgonbad(d)are?

Solen lyste mot Danmark och havet var nu kav lungt, inte en krusning på vattenytan och gissa om jag var sugen på att ta ett morgondopp! Det finns ett gäng tappra personer som dagligen, ja tom året runt tar sig ett morgondopp vid "Järnvägsmännens brygga" och jag funderar allvarligt på att sälla mig till de där galningarna. Har bara inte bestämt när jag ska börja - efter midsommar kanske vattnet är varmt nog? ;-)




.

Järnvägsanalys ;-)

"Pling! Pling! Pling! Pling!" Mentalt förflyttades jag till min barndom. Byn jag är uppväxt i genomkorsas av ett järnvägsspår och man fick jämt stå och vänta vid bommarna när tåget kom. Då lät det precis sådär: "Pling! Pling! Pling! Pling!"

Jag hade väl ett par hundra meter kvar till järnvägsövergången borta vid Pålsjö Skog när jag hörde ljudet och hade inte en tanke på att det låter när bommarna fälls ner. Det hade jag alldeles glömt bort. Sista tiden har jag i och för sig kunnat höra något ljud om jag stått ända framme vid spåren, men då har det mest låtit "Knack! Knack! Knack! Knack!" Ett knäppande utan minsta musikklang. Nu hördes det ju "Pling!" med lång efterklang! =D

En dag när jag lagade mat hade jag öppnat altandörren för att det inte skulle osa för mycket. Så hördes det "Knäpp knäpp knäpp knäpp! därifrån". Jag tittade ut och förstod att det var regnet! Varje droppe låter ju! För mig har regn - OM jag kunnat höra det över huvud taget - mest varit ett "kschhhhh"-ljud. Men varje droppe låter ju "knäpp" - eller "dropp" om man nu hellre vill det ;-) Förresten, att steka smör låter jättekul det med!

Idag var jag nere på Audiologiska mottagningen i Lund. Skulle göra slutjustering på nya hörapparaten (jag dämpade en aning, så att ljudet mellan höger och vänster öra blir jämnare). Trodde de skulle justera lite på CI:t men de hade bestämt sig för att inte röra i inställningarna nu. De ansåg att det var dumt att ändra på något som faktiskt fungerar så fantastiskt bra(!) när man inte ens vet om det kommer att bli bättre. I så fall kan man välja att justera vid ett senare tillfälle.

Om jag förstod audionomen rätt, har jag fått fantasiska resultat av min CI-operation. Att uppnå 88% hörseluppfattningsförmåga med "Höronen" (CI + hörapparat) är tydligen väldigt, väldigt bra!

Tågvärdarna

På samtliga Öresundståg finns det tågvärdar som hjälper dig med biljettköp, ombord- och avstigning, placering av rullstolen, tidtabellsinformation och annat som är viktigt under resan.Skånetrafiken har utfört utbildningar med tågvärdarna under mottot "Handikappvänlig trafik". Detta som ett viktigt led i arbetet med att handikappanpassa trafiken.

Sen kan jag meddela att jag blev väldigt vänligt bemött av tågvärden idag!!! Som vanligt hade jag inte köpt biljett i apparaten på stationen utan ville köpa på tåget efterom jag ju är synskadad. Det är inte det enklaste med apparaten alla gånger, först o främst ska man hitta den och sen - ja ni vet... Det var evigheter sen jag INTE blev ifrågasatt och misstänksamt bemött när jag förklarat läget, men denna tjej försökte inte ens lägga på en extra avgift utan gjorde precis som Skånetrafiken lovar på sin hemsida. Handikappade har rätt att få köpa sina biljetter på tåget utan extra avgifter. Jag fick tillochmed lov att betala med mitt Jojo-kort, så jag fick de där 20 procenten i rabatt också. Det visste jag minsann inte ens att man kunde! Vilken service! Tack snälla snälla tågvärden på Öresundståget som lämnade Lund 9:20 idag, för vänligt bemötande!!! (Tänk egentligen att man ska bli förvånad över något som borde vara det naturligaste, men sådan är världen därute...)

Dock undrar jag fortfarande över hörselslingan som Skånetrafiken hävdar finns på tåget? Den har inte fungerat hittills på något av de tåg jag åkt med???

Igår var det förresten första gången det var min tur att träffa någon som funderar på att operera CI. Det var en tjej som hör ungefär lika taskigt som jag innan op. Tilläggas ska att hennes modersmål inte är svenska. Tänk att vara hörselskadad och dessutomt bo i ett land där de inte talar ens eget modersmål! Usch! Av erfarenhet vet jag att skånska är lättast för mig att höra. Övriga svenska dialekter är allt svårare och någon som talar svenska med brytning tycker jag är jättesvårt! (Visst, känner jag personen och har pratat med vederbörande många gånger, är det såklart inte lika svårt.) Nu efter operationen kan jag ju faktiskt även höra folk som talar med brytning allt bättre! Så då tänker jag att det är självklart att tjejen ska göra den här operationen! Hon har ju jättemycket att vinna på det!

Sen är det ju så, att jag naturligtvis inte kan säga vad hon ska göra. Det måste hon, precis som jag, besluta själv efter att ha tagit reda på all fakta hon bara någonsin kan. Samt naturligtvis, prata med sådana som jag, som gått igenom samma sak, leta på internet, läsa bloggar osv. Rätt intressant, jag tänkte på det; Jag träffade själv först en tjej som var extremt positiv och som allt gått jättebra för, och efter mötet med henne var jag nästan chockad. Kunde det verkligen bli så bra? Så jag bad om, och fick träffa en annan person som för mig kändes mer realistisk, så jag fick mer "kött på benen". Nu har det gått så fantastiskt bra för mig och jag hoppas verkligen att jag inte skrämde tjejen igår ;-) För trots allt, jag kan ju bara svara för hur jag upplever det och, som Kerstin (audionomen som var med vid mötet) sa: En del går det väldigt bra för, andra uppnår kanske inte riktigt lika bra resultat till en början. Men ändå: Om man har 20% hörsel och får 40% - då är det ju trots allt en fördubbling - eller hur?

Förresten, jag såg en märklig sak idag när jag besökte damrummet på Dunkers Kulturhus. Det stod en liten skylt (10x10 cm) i ögonhöjd runt hörnan innan man kom fram till dörren: "DAMER" - strax under stod det även i punktskrift. Tanken var ju god, men om man ser så dåligt att man måste läsa punktskrift, då ser man väl knappast skylten heller...? Inte går man väl och känner längs väggarna efter om det kanske finns någon skylt att "läsa" någonstans? Eller finns det fastställda regler om var och i vilken höjd man ska hitta skyltar?

.

För tekniknördar och andra intresserade

Skadade flimmerhår i snäckan (cochlea)

... och om man vill fördjupa sig ännu mer i tekniken kring Cochlea Implantat kan man klicka på denna länken ;-)





.

Samtal med Herr Koltrast =)

Min rygg bråkar som sagt, men inget ont som inte för något gott med sig. I mitt fall har jag nämligen kommit fram till att gå promenader underlättar en del. Så jag går och går och går. Jag har en stegräknare på min mobiltelefon och har utmanat mig själv att den INTE får visa under 10.000 steg någon dag. Detta gäller oavsett om jag varit på en timmes spinningpass...

I två veckor har jag lyckats hålla mig till denna regel och snittet ligger snarare på 13.000 steg. Masade mig långt om länge tillbaka till Viktväktarna i lördags och ÄNTLIGEN visade vågen siffror på rätt håll igen!

 

En annan god sak som följer på allt promenerandet är att jag nu träffat på både en och flera KOLTRASTAR! Första gången jag hörde honom (Visst är det hannarna som sjunger finast?) var förra måndagen när jag tog en extra sväng på väg hem från träningen. "Vissel vissel vissel kviddevitt". Märkligt ljud det där, det låter nästan som en människa som visslar, fast med en kviddevitt på slutet? Måste ringa mamma och fråga. Vilket jag förstås gjorde så fort jag kom hem. "Ja, det var alldeles säkert en koltrast." sa mamma. "Svarade den dig?" Hmmm här skall genast förtydligas; min mamma pratar nämligen med djur. Som om det vore den naturligaste sak i världen. Gör inte alla det? Pratar med djur, menar jag? ;-) 

När jag var liten skämdes jag något alldeles fruktansvärt när min mamma stod och pratade med alla möjliga varelser. Ja, hon är bra på att prata med människor också, förstås. Nu har jag kommit på mig själv mer än en gång med att lika självklart prata med djur. Delar förresten gärna med mig av mitt möte med tjurkalven Ferdinand på den Indiska stranden: Ferdinand

Mamma förklarade i alla fall för mig att koltrastar är duktiga på att härmas och att de gärna svarar när man visslar till dem. Det tyckte jag lät jätteintressant!

Lördagen bjöd på en helt underbar vårdag som tillbringades med en fyra timmars promenad på Kullaberg med massor av olika fågelkvitter och vackra vyer. Nu har fågelljud blivit som en slags tävling för mig. Jag lyssnar och lyssnar och njuter av det jag hör. Sent på kvällen efter en god middag frågade pojkvännen om jag kunde höra fåglarna där ute. "Där ute? Nej..." "Jo, men fönstret är öppet här i vardagsrummet" svarade han. Jag klev genast bort till fönstret och där var han igen! Koltrasten! Han visslade och jag visslade. Sen visslade han en trudelutt och jag visslade en trudelutt tillbaka. Sådär höll vi på en lång stund och jag hade så svårt att slita mig därifrån. Det var nästan som en slags övernaturlig känsla att få "connection" med ett vilt djur. Pojkvännen bara skrattade åt mig. Han tyckte säkert att jag var lika fånig, som jag tyckte om min mamma när jag var liten. Vänta bara, snart är det han själv som pratar med kråkor och kossor och annat! ;-)  

Dagen därpå gick vi en sväng kring Pålsjö Skog och en skarpt fågelläte hördes väldigt nära. Ljudet kom närmre och närmre, men jag visste inte från vilket håll så jag virrade mest runt. Jag lyckades aldrig lokalisera fågeln, och när jag frågade pojkvännen hur den såg ut, sa han: "Den hade vit kropp, svart huvud och lång näbb." "Stork?" frågade jag. "Nej!" blev svaret. "Sädesärla, då?" "Eeeh det vet jag inte..." Måste ta med mig min fågelbok hädanefter när jag är ute och går. Jag har ju faktiskt en sådan.

På vägen hem såg vi Koltrasten som satt högt upp på en avenbokshäck och tittade på oss. Så fin han är. Inte blyg alls =)

Nästa morgon började jag dagen med en trekvartspromenad innan jobb. Jag såg Herr Koltrast som hoppade runt i gräset och pickade med sin vackra orange näbb. "Hej Koltrasten" sa jag och började vissla åt honom. Han var bara någon meter från mig och tittade upp på mig. Sen fortsatte han picka i gräset. "Vissel vissel vissel" försökte jag med ett antal gånger. Herr Koltrast tittade upp på mig emellanåt men fortsatte picka i gräset. Han såg närmast förnärmad ut, som om han fnyste med sin vackra orange näbb; "Är du dum på riktigt eller? Det ser jag väl på lång väg att du inte är någon koltrastflicka. Du tror väl inte jag slösar bort min vackra sång på dig!" Sen vände han sig bort från mig och fortsatte picka med sin vackra orange näbb...

Lite snopet vandrade jag vidare och försökte låtsas som ingenting när jag upptäckte att några skolbarn tittade misstänksamt på mig...

Haha! Det bjuder jag på! En vacker dag ska jag minsann få Herr Koltrast med den vackra orange näbben att svara mig igen!

På tal om orange: I fredags fick jag min belöning från Sats för tolv veckors träning à minst två ggr/vecka: Jag fick välja mellan rosa, lila eller orange. Jag valde orange förstås! Det var ett svettband och en liten handduk i jättefin orange färg! Fast, vid närmare eftertanke, jag tror jag står över det där med orange CI som jag ville ha först. Det kanske blir för mycket? Som om jag försöker ställa in mig hos Herr Koltrast? ;-)



.

HUR fungerar ett Cochlea Implantat egentligen? (Videolänk)

Såsom CI-användare är jag väldigt nyfiken på andras CI-resor och en av dessa, Vivvi, har lagt ut en bra film på sin blogg, som jag tänkte visa er.

OBS! Filmen är producerad för företaget Nucleus och jag har en apparat från Med-El (tyvärr kunde jag inte hitta någon film på deras hemsida, de får ursäkta) men alla CI fungerar i stora drag på precis samma sätt.

Håll tillgodo!

.