Dum? Trögfattad? Ointresserad? Nej, men hörselskadad...

Ibland söker man sig till likasinnade och under de senaste månaderna har naturligtvis andra med CI (Cochlea Implantat) varit av stort intresse för mig. Internet är ett ypperligt medel för att nå en del av dessa personer, tex genom att de också bloggar om sina erfarenheter.

En av dessa är Vivvi. Hon skrev några rader häromdagen i sin blogg som jag kan skriva under på till 100%!

Jag citerar helt fräckt hennes blogginlägg här:

"Det fordras koncentration att lyssna - inte för att ett samtal är tråkigt - utan därför att man bara hör delar av det som sägs. Det finns en medicinsk term som heter auditory processing: det betyder att man hör ljudet, översätter ljudet och förstår ljudet. Om man då inte kan höra "hela" ljudet så blir det mycket svårare att förstå ljudet. 
Så här blir det för mig: Jag hör t ex en mening men missar några ord som jag inte hör, istället så försöker jag gissa vilka de missade orden är. För att underlätta att förstå ljuden använder många hörselskadade därför läppavläsning - det gör jag. Då kan man av läpparnas rörelse se vilka ord som troligen formades när man inte hör ordet. Ibland fungerar det men ibland inte.
När det inte fungerar så frågar man om. Under tiden som personen  börjar säga om meningen så arbetar min hjärna för fullt med att försöka finna de felande orden. Hjärnan arbetar med att finna vilka adekvata ord som kan ha passat in i just det sammanhanget. Och ibland kommer man fram till vad det måste ha varit och börjar svara - innan personen har hunnit säga om hela meningen. Personen kanske blir irriterad för varför frågade man om när man hade hört. Det är den tid som min hjärna behöver för att bearbeta det ljud som faktiskt har hörts.
Ibland blir man så trött av att koncentrera sig så mycket att det känns som om det inte är värt besväret och så kopplar man av och struntar i samtalet. Det uppfattas naturligtvis som om man inte är intresserad men det handlar bara om att man blir så trött att man inte orkar "processa" ljudet - och kanske ändå inte höra vad som har sagts."

Jag kunde som sagt inte ha beskrivit situationen bättre själv - det var som om hon plockat orden direkt ur min hjärna. Exakt så känner jag också. Jag brukar sluta lyssna/koncentrera mig när jag inte längre orkar för att bara sitta med och dela gemenskapen. Det är kanske varmt och mysigt och kaffet gott. Jag har slutat bry mig, för jag vet att det inte alltid är värt den extra energi det kostar. Mina närmaste vänner har lärt sig att se när jag ”stänger av” och låter mig vara. Sägs det något av vikt berättar de för mig vid ett senare tillfälle.

En hörselskadad jag träffade för några år sen berättade att hon brukar säga ”jag hör långsamt” eller ”jag har en fördröjning i mina öron”. Själv har jag aldrig vågat mig på att använda mig av just det uttrycket, (Det skulle nog av fel person kunna tolkas som ”min hjärna fungerar långsamt” och vem vill verka "trög"?) men det funkar visst för henne? Om folk saktar ner när de pratar hinner hjärnan med att ”processa” lite till.

Jag brukar däremot säga till folk nästan direkt innan vi påbörjar en längre konversation (speciellt i telefon) att ”jag är i nästan döv” och be dem ”prata långsamt och tydligt så att jag hinner med att gissa vad de säger”.

Har även skaffat några ”Tala tydligt – jag hör inte så bra”-knappar från Hrf (Hörselskdades Riksförbund) som jag satt på mina kappor, på remmen på min väska osv. Så snart folk lagt märke till den har jag upptäckt att de faktiskt tar hänsyn.

Visst blir jag vansinnigt trött och jag har helt enkelt kommit överens med mig själv om att välja vilket som är viktigast för mig. Var ska jag lägga min energi? Några av mina närmaste har lärt sig lite TSS (Tecken som stöd) och om de använder händerna till hjälp så underlättar det oerhört för mig. Sen må det vara rätt eller fel tecken, det viktiga är att de försöker och på något sätt förstår jag ändå bättre vad de säger om de hjälper till visuellt.

Tänk gärna på det nästa gång du talar med någon som inte hör så bra, oavsett om det är en hörselskadad person, eller helt enkelt dålig ljudmiljö: Använd gärna dina händer sådär italienskt ;-) och vifta runt lite, det hjälper! Skämt åsido, men syftar du på kaffe, så låtsas dricka ur en kopp även om det rätta tecknet för kaffe är två knutna händer som "mal kaffe" - man förstår ändå. Lycka till!

PS. Det bästa är förstås - om du är intresserad - att lära sig de "rätta tecknen", för då kan du prata med så många fler hörselskadade och döva. Varför är förresten inte teckenspråk obligatoriskt i skolan? Åtminstone handalfabetet. De som lärt sig handalfabetet som barn glömmer det aldrig!