söndag 2 januari 2011

Lyssna på apelsinen!

Har du någon gång lyssnat på en apelsin?

Lyssnat på riktigt, menar jag?

Jag gjorde det nyss. "Ksschrrr, kschrrrr" lät det när jag drog av skalet. Sen delade jag klyfta efter klyfta. "Kschkrkrkr kschkrkrkr kschkrkrkr". Ljudet i kombination med doften av apelsin, jul och mys, synen av den härliga orange färgen, den friska smaken i munnen när man biter i klyftan, känslan av apelsinsaften som rinner nerför fingrarna när klyftorna delas, det ljudet är helt obeskrivligt!


Hädanefter rekommenderar jag ALLA som kan, att verkligen LYSSNA på apelsinen och njuta av det!

Precis samma känsla kan jag få av att gå i snö. När det är så kallt att snön knarrar under fötterna. Det är mysljud, det! I vinter har jag fått höra det många gånger eftersom till och med vi här nere i Skåne har fått njuta av en vit jul- och nyårshelg. Nu har det töat en hel del och det som är kvar är mest knöliga istrottoarer och på de ställen som det eventuellt finns lite snö ligger det en hård isskare på ytan. Tyvärr, men vi ska väl vara glada för det vi haft hittills =)

På julottan var jag och mina föräldrar som vanligt i Fleninge Kyrka. För varje år som går tunnas antalet besökare ut. För sådär 30 år sedan hade vi en jättepopulär präst och då var kyrkan så full att folk köade utanför och det sattes in massor av extra stolar. I år tror jag att det var max 25 personer där, av vilka jag känner till de flesta... Dessutom räknade jag till 210 brinnande ljus i ljuskronorna och en handfull övriga lågor. (Förlåt, men prästen var enormt enformig i sin predikan och jag orkade faktiskt inte lyssna på henne.) De år som kyrkan varit full - eller åtminstone halvfull - har det funnits en kör som sjungit fina julpsalmer. Om inte annat, så har det i alla fall funnits en manlig solist som avslutat predikan med "Adams julsång". Det finns nästan ingen finare julsång, om jag får tycka. Detta året satt jag och hoppades att jag skulle kunna höra kyrkklockorna spela innan gudstjänsten började. Mamma brukar berätta för mig när klockorna spelar. I år sa hon inget, för hon hoppades att jag själv skulle kunna höra dem. Det gjorde jag tyvärr inte...

Däremot avslutades gudstjänsten med ett väldigt vackert trumpetsolo som jag njöt riktigt av och tack vare detta glömde jag nästan av att sakna vare sig Adams Julsång eller klockspelet.

Efter julottan tände vi som vanligt ljus för mammas mormor och morfar samt för hennes farmor och farfar.

Traditioner är till för att hållas tycker jag, som har varit på julottan i stort sett varje år sedan jag var fem år, så jag kommer att fortsätta gå på julottan så länge jag får.

...och apelsiner är till för att LYSSNAS PÅ! ;-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar