onsdag 1 juni 2016

Inkluderas eller exkluderas?


Företaget jag jobbar för skulle ha ett kontorsgemensamt möte i stan idag. Alla utan undantag skulle samlas på grannkontoret för att få viktig information. Jag frågade om det verkligen var nödvändigt att jag var med på mötet med tanke på mina hörsel- och synmässiga bekymmer som genast blir mer påtagliga när jag befinner mig i nya miljöer och bland nya människor. "Jo, vi vill att du också är med, Tina."

Ok, så jag tog hem mina mikrofoner och såg till att de var fulladdade med effektiv ström, så att jag skulle kunna höra. Jag laddade också mina egna mentala energidepåer för att orka koncentrera mig under mötet. "Det är lugnt" tänkte jag "jag har ju mina Comfort Audio-mikrofoner." 

Väl på plats - i god tid - visade en av medarbetarna på det aktuella kontoret mig till mötesrummet, så att jag fick välja ut en bra plats där jag skulle kunna se och höra så optimalt som möjligt. De var till och med så hyggliga att de drog för mörkläggningsgardiner så att jag slapp den bländande solen.

Därefter gick jag fram till några av de personer som skulle tala för att informera hur de små mikrofonerna fungerar. 
"Jag tänker inte ha någon mikrofon!" säger då en av personerna i chefsställning. 
"Vad? Men annars hör inte jag. Ska du inte prata då?" 
"Jo, jag ska prata, men jag tänker inte ha någon mikrofon! Jag kan inte ha någon mikrofon." 
"Men du ska prata...?" 

Här krympte mitt synfält från de normala tre centimeterna i diameter till en centimeter i diameter på fem röda sekunder, varpå jag började mumla för mig själv: "Alltså, det var så viktigt att jag var med på mötet, men så tänker folk inte använda mikrofonen. Vad gör jag då här?!"

Varpå jag gick bort och hämtade min väska och packade ner mina prylar samt bad en kollega på kontoret att hjälpa mig att hitta ut. Sen gick jag helt sonika därifrån. 

Det är tillgänglighet i Sverige idag. Saker och ting fungerar ofta väldigt bra på pappret, men sen räcker det med en enda liten skitdetalj, så välter hela alltet omkull.




Kom nu inte med käcka kommentarer som: "Du kunde bokat tolk." Jag hade läget under kontroll i och med att jag hade mina mikrofoner. Det märkliga som nu faktiskt inträffade, hade över huvud taget ingen kunnat räkna med. Risken att tolken skulle ställa in på grund av sjukdom vore nog betydligt större.

1 kommentar:

  1. Det han tänkte säga var tydligen inte viktigt eftersom han inte brydde sig om hörbarheten! Slöseri med arbetstid för alla i så fall, så egentligen skulle alla ha gått tillbaka till kontoret och "gjort nytta". L-M

    SvaraRadera