onsdag 27 april 2016

Några glimtar ur min alldeles vanliga vardag.


I träningslokalen försöker jag ta det försiktig, jag tittar mig noga omkring för att inte snubbla på hantlar, medicinbollar eller stepup-brädor som folk lämnar lite här och var. Ändå lyckades jag ännu en gång slå huvudet i en järnstång som stack ut från en av styrketräningsmaskinerna. Jag fick en bula under ögat och glasögonen blev lite böjda för femtioelfte gången. Hur många gånger till klarar de innan de går helt itu? De är bara ett år gamla och kostade en hel del...

En morgon gick jag till jobb med blusen ut och in. Som tur var upptäckte mina kollegor det när de såg den stora vita tvättrådslappen som stack ut i sidan på min roströda blus, så de tipsade mig och jag vände fort blusen rätt igen. Tyvärr sa de det först klockan två på eftermiddagen...

Pojkvännen serverade ett par skopor glass på ett tefat en kväll. Vad han inte berättat var att han tinat glassen "några sekunder" i mikron först eftersom den var så hård. Det upptäckte jag först när glassen runnit nerför tröjan och jag kände att jag blev kall och blöt både på magen och låren...

En tidig morgon på väg till jobb, solen står lågt och bländar mig totalt. Jag struttar längs med trottoaren där jag brukar gå men hejdas plötsligt av en mörk och stor vägg av obestämbar form. Efter en långt stund inser jag att jag är på väg att kliva in i en stor skåpbil som fyller upp hela trottoaren. Ett flyttlass. Jag tappar helt bort mig och irrar runt runt medan jag försöker förstå hur jag ska gå för att komma förbi den. Käppen plockas fram från ytterfacket på ryggsäcken och till slut har jag hittat en lucka mellan två parkerade bilar så att jag kan gå ut och gå på gatan istället...

Balkongen behövde städas inför vårens intåg och jag flyttade krukor, skakade plastmattor och sopade golvet. När jag böjde mig fram för att plantera en persiljeplanta slog jag huvudet i en ampel som jag inte såg att den hängde just där på väggen. Blodet forsade nerför näsan från såret i pannan. Nu ska jag bara få folk att förstå att jag INTE blivit misshandlad av någon. Min F är jättesnäll, jag lovar! =D  

En annan tidig morgon på väg till jobb går jag plötsligt rakt in i en bil som håller på att backa ut från en parkering. Jag har haft körkort, så utfartsregeln är jag fullständigt klar över. Den som kör ut SKALL lämna företräde. Då knackar jag hårt på bilrutan för att uppmärksamma föraren på att det är folk som går på trottoaren. Till svar får jag en irriterad gest där mannen i bilen pekar på sin ögon och sedan på mig för att visa att JAG är den som ska se mig för. Jag blir ännu argare och tecknar medelst teckenspråk att HAN som (ännu så länge) är den som har körkort skall vara uppmärksam på andra trafikanter. Nästa morgon har jag dock INTE vita käppen i ytterfickan på ryggsäcken, utan i handen. Ilskne mannen och jag har tydligen samma arbetstider, så det lär säkert hända igen. Och om ilskne mannen kör ut rakt framför mig när jag har min vita käpp är risken ganska stor att han får repor i lacken...

Disken måste tas om hand. Jag diskar noga med diskborsten och känner med fingrarna så att det även känns rent. När jag hänger upp muggen på diskstället råkar jag missa med någon millimeter och muggen faller ner i diskhon. Det slutar med att örat slås av och jag kan känna en spricka i glasyren. Min fina mugg... :'(
Närbild på glasögonsadlar.
Inte kul att få i ögonen.

Jag öppnar en skåpdörr och böjer mig fram för att stoppa ner en sak i en av lådorna. Inte ser jag att dörren automatiskt håller på att stänga sig igen, så jag slår huvudet rakt mot kanten på dörren. Glasögonen trycks in igen och den här gången bockas sadlarna över näsan och den ena sadeln petas i ögat på mig. Jag bockar tillbaka sadlarna och surar en stund över mitt svidande öga. 

Jag känner att jag är väldigt törstig. Jag kliver ut i köket och fyller ett glas vatten. När jag vänder mig om för att sätta in vattenflaskan i kylen igen råkar jag nudda något. Vattenglaset. Som nu töms över hela vasken. På vasken ligger även dagens post...

Jag vaknar mitt i natten och känner mig törstig. Famlar mig i mörkret ut till köket där jag fyller ett glas vatten, som jag sedan tar med mig in i sovrummet. Ställer det på nattygsbordet, men missar tydligen att det redan ligger en penna där och vattenglaset välter. Såklart. Bara till att tända taklampan, hämta trasa och papper i köket och torka både bord, golv och säng... Tur det inte var kaffe. Fast nu är jag lika pigg som om jag hade druckit kaffe. Klockan är halvtre på natten...










4 kommentarer:

  1. Jag ramlade när jag skulle gå av bussen för några veckor sedan, en sån där vurpa då man bara rasar ihop i en hög utan att riktigt hinna förstå vad som hände.
    Men jag har inget att skylla på förutom klantighet tror jag. Gubben framför vände sig om och skakade på huvudet bara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men! Skaka på huvudet? Frågade inte gubben hur det gick och erbjöd sig hjälpa dig upp? Hoppas det gick bra ändå, trots att det bara var "vanlig klantighet".

      Radera
    2. Det kanske var för att jag skrattade direkt som han inte frågade hur det var. Han kanske trodde att jag var full eller något. Jag brukar börja skratta när jag ramlar av ren reflex om jag inte slår mig jätte illa då. Eller om jag slår i tårna, då skrattar jag inte då hoppsvärgrymtar jag typ...

      Men jag slog mig inte fick bara lite ont i armen som gick över ganska snabbt så jag hade tur. Men ja, man kan ju tycka att han borde sagt något den där gubben.

      Radera
    3. Hoppsvärgrymtar... ;-)

      Radera