Kläder väljs utefter hur de känns mot handen

Jag håller mig kvar vid det taktila ett tag till...

Häromdagen besökte jag stora köpcentret tillsammans med en kompis, L. Jag som formligen avskyr stora varuhus klarade att gå där i flera timmar och hade inte minsta huvudvärk när jag gick därifrån, vilket jag kan tacka L för. L, som fungerade som min ledsagare tillika Personal shopper. Hon såg också till att vi fick oss ett par pauser med kycklingsallad och senare kaffe, så att vi tog oss helskinnade igenom dagen. 

L hade två viktiga ärenden och jag skulle fixa fyra saker som jag skrivit upp på en lista. Vi prickade av dessa ganska snabbt och mellan varje punkt på listan sa kompisen: "Här har du min armbåge!" 

Kvällen innan hade vi varit på restaurang och när vi provat oss fram i flera lokaler (någon för mörk, en annan för stimmig, en tredje fullbokad) och till sist satt oss ner vid ett bord på "Chateau Fôret" frågade L: "Har du den där micken med, förresten?" (Det hade jag, men ljudnivån på "Chateau Fôret" var helt okej, så den behövdes inte. "Den där micken" är en liten mikrofon som kan hängas om halsen på den som pratar, själv hänger jag en mottagare om min hals och kopplar om hörapparaterna i ett så kallat T-läge.) DEN borde jag haft med mig på shoppingrundan, för ibland var det svårt att höra bland allt folk. Men det gick bra ändå, så länge L höll sig på min vänstra sida där Cochlea Implantatet sitter.

På något sätt blev det att vi fortsatte med shoppingen när listan var avprickad och L sprang som en liten ekorre mellan hyllorna och plockade bland olika färger och storlekar för att hjälpa mig prova skjorta, tröja och skor. Naturligtvis provade hon själv kläder också, men jag tror att hon tyckte det var roligare när det sedan var mitt Master Card som drogs i kortmaskinen än när hennes gjorde det ;-) 

Jag är sådan, att kläder för mig i första hand ska KÄNNAS sköna, det inte lika viktigt att de måste vara så himla snygga, även om kombinationen förstås är optimal. Tyget ska kännas bra mot huden, helst lin, ull, siden eller ha annan skön struktur. Polyester, akryl och annat syntetiskt - usch och nej tack! ;-) Jag brukar - till skillnad från de flesta jag känner - välja kläder med händerna och inte med ögonen i första hand. Jag går och känner längs med klädhängarna och om jag hittar ett tyg som mina händer gillar, då kollar jag lite närmre på plagget man sytt av det. A och O är att försöka läsa på lappen inne i kläderna vad det är för material. Om jag hittar något jag gillar blir det lätt att jag köper två i olika färger. Jag vägrar ha på mig något som är obekvämt eller som skaver, hur snyggt det än må vara.

Ljus gråbeige sko med snörning,
gulddetaljer och vit sula.

Nu ville jag även hitta ett par sköna skor som jag med mina tokiga ankfötter kan ha att stå med på jobb i sommar. Jag tror att jag provade ett tjugotal par. Kompisen L och två expediter sprang fram och tillbaka och jag provade allt möjligt. Att "gå in" ett par obekväma skor, det finns inte på kartan. De ska vara sköna från början. Till sist köpte jag ett par guldfärgade. Trodde aldrig att jag skulle komma på tanken att köpa ett par GULD-färgade skor, men nu har jag gjort det. Guldfärgade sneakers, kan det funka på banken? 

Idag har jag - hör och häpna - besökt köpcentret IGEN! Jag hittade nämligen en otroligt skön blus i stan, men där hade de bara myggstorlekar kvar. Tog bussen till köpcentret och klev rakt in på Åhléns, kom helt vilse bland alla kläder, fick fatt i en rar expedit som hjälpte mig att hitta det jag sökte, betalade genast och tog första bästa buss tillbaka hem. Utan ledsagare är det verkligen inget nöje att gå i affärer, men vad gör man inte för att få fatt i en riktigt skön blus?

Imorgon är vi bjudna på Långfredagsmiddag med särbons släkt och på Påskafton blir det något liknande med min släkt, så då finns det tillfälle att inviga de nya inköpen. Sköna kläder med plats för påskmat är minsann icke att förakta ;-)