Nyårsförberedelser 2015/2016

Särbon F bor i en liten bostadsrättsförening där en av han bästa vänner P också bor. Kring första advent knackade det på dörren då P och hans särbo T kom in och frågade om vi skulle fira nyår tillsammans.

Och det ville vi förstås. Det passar mig ypperligt att kunna umgås med bara några stycken som jag därtill känner väl. Jag behöver inte ursäkta eller förklara min dövblindhet och dessutom är det så nära "hem" att jag kan sätta mig på rumpan och kasa ner steg för steg i trapphuset ner till F:s lägenhet om champagnen skulle slå till alldeles för mycket ;-) 

Vi satte genast igång att diskutera nyårsmenyn och var snabbt överens om räkcocktail till förrätt, fin köttbit med hasselbackspotatis och rödvinssås med ett bra rödvin till huvudrätt samt ananas och glass till efterrätt. 80-tal, here we come! 

I tisdags föll det sig så väl att både jag och T hade ledigt från våra respektive jobb. T bjöd mig på frukostbuffé på Grand hotell (Flott värre!) och vi diskuterade detaljerna kring menyn. Buffé är väl egentligen inte så optimalt för mig med min syn, men vi valde att gå dit lite senare än de flesta gästerna och T visade mig runt ordentligt innan vi började ta för oss. "Här har du ostar, olika pålägg och grönsaker. Glutenfritt bröd är på det lilla bordet bakom oss. På andra sidan har du fil, yoghurt och olika fröer till höger, frukt i mitten samt sill och lax till vänster. Varm mat och ägg finns vid väggen därborta och till höger om den hittar du kaffe. Äh, jag hämtar en kopp kaffe till dig, så slipper du krångla med det. Svart, väl?"

"Tack tack för alltihop, T!" Vi satt lite avskilt i en tystare hörna och när jag skulle hämta påfyllning av kaffe var det så lyckat, att trappsteget som jag visste fanns någonstans, hade kontrasterande färg mot golvet. 

"Jag har blivit tipsad om en ny köttaffär där de har ekologiskt kött," sa jag. "Ja! Det måste vi kolla!" T var genast med på noterna och vi hade hyfsad koll på vad vi skulle ha, så vi började faktiskt med Systembolaget och bad två olika expediter tipsa om vin till vår meny. De föreslog några olika alternativ och JA, jag lyssnar gärna på deras förslag, har hittills aldrig blivit besviken på dem. Av någon anledning (Försäljningskampanj?) sammanföll ett av förslagen och vi som inte har vidare koll på franska viner bestämde oss för att slå till. En liten flaska vin till såsen skulle vi ha, förstås. Enklare bubbel till tolvslaget slank också ner i korgen.

Jag fick en flaska äkta champagne av familjen B i julklapp, så den har redan tingats till förrätten. Här lyssnar vi på expertisen och dricker bästa bubblet medan smaklökarna fungerar. =D 

Den nya köttaffären visade sig vara jättespännande. Om kunderna bara hittar hit fortsättningsvis kan det bli jättebra! Vi köpte varsin fin bit ryggbiff (av gräsätande ekologisk kossa) som kommer att tillagas enligt konstens alla regler. Dvs så enkelt som möjligt för att behålla smakerna. Min ska vara lite blodig, "medium rare". F brukar vilja ha den genomstekt... 

Morgonen idag började med en timmes spinning så nu kan jag frossa utan dåligt samvete ikväll ;-) Som kvinna är man tacksam att det är gott om tid kvar, håret är nytvättat och fluffat (tja det är krylligt av födsel och ohejdad vana, så jag har inte så mycket alternativ), naglarna har fixats, sminket i nyllet är på plats och klänningen är nystruken. Om någon timme ska vi träffas och laga maten tillsammans. Gott om tid, med andra ord.

(Nu ska jag bara dubbelkolla så att slingan till Höronen är laddad. Även om det är folk jag känner väl, vill jag inte riskera missa för mycket av konversationen, så den måste jag ha med mig.)

Syntolkning: Champagneflaska
fotograferad på en rödrandig julduk.
Fotot är taget uppifrån så att guldfoliet
på korken fyller upp halva bilden.

Härmed önskar jag er alla ett Gott Slut 2015 och ett fantastisk Gott Nytt År 2016! 

Julklappsöppning i slow motion

Syntolkning: Fönster på
gammalt hus i omålat trä.
Innanför fönstret syns ett tänt
vitt stearinljus, ett lerkrus
med en knippe lingonris och
tre röda äpplen.

På julafton i vår familj brukar vi vara ganska många, närmare bestämt fjorton stycken om man räknar med polisen som jobbade under eftermiddagen/kvällen men som dök upp när det närmade sig midnatt.

Det är, som brukligt, min närmaste släkt mellan 9-79 år; föräldrar syskon respektive och barn, så alla känner naturligtvis till varandra utan och innan. På gott och ont. Vi har också hyfsad koll på varandras tillkortakommanden. (Om man nu kan räkna dövblindhet till kategorin "tillkortakommanden"...)

Hur som haver så finns det i det här gänget goda möjligheter att få lov att säga "Va-sa-du?" eller att se förvirrad ut när någon säger ens namn för att man inte har en aning om VEM som sa det eller var vederbörande befinner sig någonstans. Ljuset är oftast lite "mysigt" men inte utan att den som har dålig syn först har blivit tillfrågad ifall det går att ha levande ljus på bordet eller helst inte? Vi har tålamod och väntar eller tar till annan taktik för att alla ska hänga med. Skämt kan till exempel upprepas några gånger utan att folk pustar och stånkar för att de "ska behöva säga om det där IGEN"! Den som är generationen äldre förstår kanske inte barnbarnens prat om senaste dataspelen men å andra sidan är det inte i första hand barnbarnen som sitter klistrade vid TV:n när det är "Kalle Ankas julafton".

När Tomten kommit och delat ut några av julklapparna vill de yngsta genast fortsätta med julklappsöppnandet men se det går inte för sig, för DÅ serveras maten. De yngsta äter fortast och står sedan ivrigt och stirrar ut oss andra medan vi äter om en gång till av den goda sillen, laxen, Jansson, skinkan, köttbullarna mm. Därefter dukar vi av i lugn och ro. Vi vill ha städat och fint och därtill vill vi dra ut på julstämningen så långt det går. Männen (ja, snacka om genusfälla) sätter sig oftast i soffan och börjar knäcka nötter medan vi kvinnor röjer upp i köket.

Vi dukar fram hemlagat godis, julmust och clementiner och SEN får vi äntligen börja med julklappsutdelandet! 

De yngsta barnen (nio och elva år) har tomteluvor på sig och springer ivrigt fram och tillbaka mellan granen och soffbordet för att dela ut paket till höger och till vänster.

När alla klappar är utdelade (några pakethögar består av två klappar medan andra pakethögar kan bestå av femton julklappar) brukar det vara dags att öppna dem. I vanliga fall sliter var och en upp pappret och folk har dåligt koll på vad de andra fått. "Vad tyckte syrran om den där tröjan jag köpte?" "Vem gav dig den boken?" "Vem fick jag det här halsbandet av?"

I år kom syrran (värdinnan) på en fantastiskt finurlig idè: Var och en öppnar EN julklapp medan de andra tittar på, sen går bollen över till nästa person som får öppna ett av sina paket osv. Det tog ganska mycket längre tid än vanligt men OJ vad det var trevligt! Alla kunde hänga med och alla var delaktiga på ett helt annat sätt än vanligt. Jag som har dövblindhet kan fortfarande tänka tillbaka på den här kvällen när jag fick känna en helt annan delaktighet än vad som tidigare varit en realitet. Faktum är att vi har pratat om det efteråt och det verkar som att alla tycker att detta är en himla bra tradition som vi ska ta till oss framöver. Till och med de ivriga barnen tyckte att det var roligare såhär. 

Så stort TACK till syrran för nya goda traditioner!