Gott Nytt År med hörselskydd!!!

Var på spinning igår. Det var ett 75-minuters pass, instruktören var taggad till max och fick oss motionärer att trampa så svetten dröp och krävde två badlakan. Två liter vatten halsades i stora klunkar.


So far - so good!


Men - och detta är illa - jag tyckte ljudet var ovanligt högt. Jag sänkte ljudet på både hörapparaten och på CI:t till botten. Jag brukar i princip ALDRIG behöva sänka ljudet på CI:t, så det måste ha varit en VÄLDIGT hög ljudnivå. Det dummaste är, att jag precis när passet började, vände mig mot "Örat", den där grejen som ofta sitter på väggen för att varna för ljudnivån, och kunde konstatera att den inte alls lyste. Tittade ner mot golvet och tyckte mig se att adaptern satt lite snett i vägguttaget, men av någon outgrundlig och idiotisk anledning hoppade jag inte av cykeln och tryckte in sladden. (Jag gjorde det när passet var slut, men då var det så dags...)

Bilden kommer från ljudagenten.com "Örat" är till vänster i bild. 

OM jag nu hade gjort det från början, så hade instruktören blivit uppmärksam på att hon hade ALLDELES FÖR HÖG VOLYM och skruvat ner den. Jag trodde i min enfald att det skulle räcka med att jag skruvade bort det mesta av ljudet i mina Höron. Nästa gång ska jag 1) Säga till 2) Ta av hörapparaterna och 3) Sätta in hörselproppar för att skydda min hörsel.

För vad som hände var nämligen detta: Jag vaknade vid midnatt av ett öronbedövande ljud i rummet, som om det stod tre bilar och brummade i mitt sovrum. Jag försökte stoppa fingrarna i öronen, jag la mig med vänster öra (där ljudet hördes mest) mot kudden, jag försökte med allt. Till sist förstod jag att jag fått den mest djävulska tinnitus på länge och jag höll på att få fullständigt spel. Tårarna kröp fram och jag tänkte att "går inte detta över så får de spärra in mig på psyket". Jag lyckades trots allt sova någon timme i taget, men väcktes gång på gång av oljudet. 


Naturligtvis försov jag mig också. Väckarklockans surrande (vibrerande) under kudden lyckades inte överrösta det brummande som tinnitusen åstadkom. Vaknade med ett ryck kl 8:15, och skulle vara på jobb 8:30. Som tur är, har jag inte så långt till jobb, så efter en snabb kattatvätt och tandborstning var jag på jobb bara ett par minuter försenad.


Idag har ljudet lugnat ner sig lite, men fortfarande hör jag ett brummande i huvudet. Spinningpasset jag hade tänkt gå på imorgon förmiddag är avbokat. Nu måste jag vara extra rädd om mina öron.


Så med dessa ord vill jag passa på att varna alla som ska ut och fira nyår imorgon. Var rädda om er hörsel! Ta med - och TA PÅ - öronskydd när ni ska ut och kolla fyrverkerier eller när ni ska ut på dansställen och krogar! Naturligtvis gäller detta även ni som är på gym och förstås alla ni ungdomar med Ipods och annat med lurar i öronen hela dagar. Snälla, snälla ni - var försiktiga! Det ska så lite till för att det ska gå åt skogen och att ha tinnitus är ett rent helvete som tyvärr alltför ofta leder till ett livslångt lidande!!!


.

En extra varm God Jul-hälsning!

I förmiddags (lille julafton) gick jag ner mot stan för de sista julinköpen. Jag lyssnade på fåglarna som kvittrade som besatta. Kanske inte så märkligt, med tanke på att vi här nere i Skåne har tio grader varmt dagen innan julafton... Folk hittar fortfarande kantareller i skogarna och både träd, vide och krokus blommar på sina ställen!  


Rätt som det var hörde jag "God Jul!". Hoppsan, vad var det för en fågel? En förrymd papegoja eller beostare, kanske??? 


Jag började snurra runt på huvudet och fann till sist en äldre man som leende tog av sig hatten och hälsade på mig. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin sett denne man. "Tack! God jul!" sa jag till honom också. Sen bara log jag. Leendet sitter faktiskt kvar ännu, för DÄR och DÅ infann sig äntligen julkänslan trots duggregn och alla de där plusgraderna. 


GOD JUL!!! 








.

Färdtjänst tillfälligt beviljad!

För info 1: Här nere i Skåne handläggs färdtjänsten av Skånetrafiken.
För info 2: Det som står i kursivt här nedan, stod dock INTE med i brevet!
Saxat ur brev från Skånetrafiken, daterat 2011-12-15:


"Tina har beviljats tillstånd till färdtjänst enligt 7 och 9 §§ Lag (1197:736) om färdtjänst, Sånt här med paragrafer och siffror är kul, det får mig att känna mig viktig ;-) som ett komplement till den allmänna kollektivtrafiken. 



Färdtjänsttillståndet gäller from 2011-12-15 till och med 2012-06-30. Sen då? Vad händer då? Kommer jag då att bli helt frisk och få fullgod syn och hörsel? Tack tack, detta har jag drömt om i hela mitt liv! Var det så enkelt?" 


I kuvertet fanns ett litet käckt häfte med diverse telefonnummer dit man ska ringa för att boka resa. 
Vänta nu, hur har de tänkt här? Får man inte skicka sms? Finns det kanske någon mailadress? Kan man skicka sms till ett 0771-nummer??? Eller är det bara folk med god hörsel som får lov att boka färdtjänstbil? Finns det någon mailadress? HJÄLP!


Självklart medges att jag blev väldigt GLAD över att ansökan beviljades!!! Naturligtvis önskar jag att jag inte alls behövde färdtjänst men: Frihet, Liberté, Independece, Unabhängigkeit! Sen fick jag också en mycket bra förklaring till varför den är tidsbegränsad. De vill nämligen träffa mig personligen och diskutera hur det ska fungera framöver, när jag fått utvärdera färdtjänsten en tid. För att jag inte skulle behöva vänta längre på att få ansökan beviljad, blev den alltså beviljad under en prövotid först. Och det var ju gentilt av dem! Det ska faktiskt bli riktigt trevligt att få träffa dem personligen. Kan vara kul för dem också att få komma ut från kontoret och träffa lite olika varianter på "brukare". Inte alla som behöver färdtjänst är 85plus... 


Saxat ur Skånetrafikens hemsida:

Att resa med funktionsnedsättning

Skånetrafikens mål är att resenärer med funktionsnedsättning ska kunna använda kollektivtrafiken med samma bekvämlighet och på samma vilkor som andra resenärer.

Handikappanpassning av våra hållplatser, stationer, fordon och information är därför något vi satsar mycket på.
Symbolen visar vägenAllt eftersom vår trafik blir anpassad för resenärer med funktionshinder visar vi rullstolssymbolen och symbolen för syn-skadade i våra tidtabeller.

Symbolerna anger vilka linjer, hållplatser och stationer som är tillgängliga.


Reseplaneraren för dig med rörelsehinder
I reseplaneraren kan du söka efter resor som är anpassade för personer med rörelsehinder. Välj "utökad sökning" och klicka i rutan "rörelsehinder" bredvid rullstolssymbolen.

Läs mer om genom att följa länkarna här till höger.

Det framgår att man gör mycket för att underlätta för folk med rörelsehinder och för synskadade. Till vilken grupp hör hörselskadade? Eller för den delen, till vilken grupp hör syn- OCH hörselskadade? Det känns som om man har glömt något här?


Nu återstår bara frågan HUR jag ska lyckas boka min första resa utan att kunna ringa??? 


("Moment 22" igen... Tycker ni att jag tjatar om det?)


.

Kan fälv!

Så långt det går vill man använda de sinnen man har och göra det man kan - själv - eller hur?! Även om man bara hör mummel försöker man få det till ord - man pusslar och gissar i det längsta så det står härliga till. Likadant med synen. Det som går att urskilja försöker man få till någonting verkligt. För egen del sätter i första hand mörkret mig i sådana gissningssituationer. Om det så ska ta all must, kraft och energi ur en med allt detta gissande, så slutar man inte försöka använda det man har. 

Träffade för några år sen en underbar kvinna. Hon hade genom födelseskador haft svårt med både syn och hörsel i hela sitt liv. De sista åren var hennes syn väldigt dålig och till sist försvann den helt för henne. När hon berättade detta, sa hon något som jag funderat på om och om igen, men som för mig först långt senare blivit förståeligt: Hon sa att "det var en lättnad för henne den dagen hennes syn försvann helt, eftersom hon nu inte längre behövde lägga energi på att försöka gissa vad det var hon (inte) såg. Nu kunde hon helt lita till känsel, lukt och koncentrera sig på att försöka höra istället." 

Idag kan jag som sagt förstå hur hon menade, eftersom jag vet att det tar väldigt mycket energi att gissa hela tiden. Själv kan jag tex välja att blunda när jag dansar i en mörk lokal, för där ser jag ändå inget och allt snurrande och alla blinkande lampor gör inte den saken bättre. 

Men jag vill ju helst klara allt själv! Och för att kunna det, måste jag acceptera och använda min käpp och mina **Höron. Höronen är det förstås lättare med, utan dem är jag i stort sett tvärdöv. Ja, förutom i morse klockan SJU när grävarbetarna på gatan började jobba. Försökte i det längsta att sova, men det smög sig. DET mullret hörde jag! Och ovanpå allt, när de väl fått upp mig och jag satt med mitt morgonkaffe, då tystnade de! Jag är säker på att de tog sin förmiddagsfika och satt och skrattade hånfullt åt alla sjusovare de lyckats väcka. Morr...
**Höron = Ett CI och en hörapparat.

Var nere på stan för någon månad sen, det började bli kväll och käppen hade jag framme. Solen höll på att gå ner och jag ville skynda ner till havet för att se det sista av en vacker solnedgång. Stannade vid ett övergångsställe för rött ljus, när någon plötsligt tog armen ganska hårt om mig och började dra mig bakåt. Jag hörde att denna någon sa nåt, men VEM i hela friden var det? Var det någon jag kände? Vad sa personen i fråga? Jag blev först ganska rädd. Helt överrumplad och nästan lite förskräckt vände jag mig mot det hållet och fick klart för mig att en kvinna och hennes väninna stod där och hade tydligen oroat sig för att jag stod så nära gatan. "Det kommer stora bussar och de kör jättefort och akta dig, kom lite längre hit, det ser så farligt ut!" "Tack så mycket, det var snällt av er, men jo alltså jag har förvisso käpp, men jag är inte helt blind och jag känner ju markeringarna i stenläggningen här", försökte jag. "Oh, ja men vi blev så oroliga för dig!" De hade tydligen först pratat med mig, men det hade jag uppenbarligen inte hört genom trafikbruset... (Men jag kan fälv!) Jag vet, kvinnorna var väldigt snälla och de ville ju inte bevittna någon trafikolycka.  


En annan gång, närmare bestämt för två veckor sen, kom jag ut på gatan en morgon och fann gatan full med diverse grävjobbare. Hålet de grävt var större än stort och jag tänkte trixa mig över till trottoaren på andra sidan när jag blev ifattsprungen av en andfådd grävgubbe: "Ooo, akta dig, där ligger stora plåtar där. Akta dig, där är ett stort hål. Ska jag hjälpa dig? Kom här!" Jag som haft full koncentration på var jag skulle sätta mina fötter och att undvika att hamna i det stora hålet blev lite förvirrad. Plötsligt skulle jag lägga min uppmärksamhet på att höra också. "Stör mig inte nu när jag har fullt upp här!", ville jag säga. Då anslöt grävgubbe nummer två: "Vi håller på här och... Vänta här så ska jag hjälpa dig. Kan du se nåt?" Någonstans i periferin fick jag en glimt av grävgubbe nummer tre och då började det kännas löjligt, alltihop. (Jag kan fälv!!!) "Ja, jo, jag kan se lite, jag har tunnelseende. Det verkar vara en gång där, kan jag gå där?", sa jag och pekade mot en liten gångbro de hade satt ut. Det fick jag. Jag vet, de var jättegulliga, de ville mig ju faktiskt bara väl... Tänk om jag trillat i hålet, då hade det ju varit en person mindre att väcka i morse? ;-) 


För ett tag sen blev jag remitterad till akuten efter att ha haft migrän som vägrade ge med sig efter fyra dagar, trots flertalet doser Imigran (migränmedicin). Jag käppade mig fram till luckan med kisande ögon och såg nog väldigt dålig ut också. När jag har migrän eller om något annat inte är bra, då ser jag sämre också. (Nej, jag gör nog inte det egentligen, men det yttrar sig så, eftersom jag då inte orkar kompensera det minsta.) Tjejen bakom luckan sa något om "gå till vänster, sen går du - äh vänta ska jag hjälpa dig", sa hon då, klev ut ur buren och lät mig hålla henne under armen. Jag märkte att hon var höggravid och vaggade fram, men här fanns inte minsta "Kan fälv!" i mig och jag skämdes inte det minsta för att ta emot någon hjälp. Jag bara gjorde det och jag var samtidigt ytterst tacksam!


Nej, det kan verkligen inte vara lätt för andra att förstå NÄR jag "Kan fälv!" och när jag önskar hjälp. Men - och detta gäller nog ALLA personer med någon slags funktionshinder - fråga gärna, så kan han, hon eller jag tacka JA eller NEJ beroende på dagsformen. 








.