Trött var jag också, så jag tog sovmorgon till klockan kvart i åtta, då jag plockade ihop smutstvätten, stack ner i källaren och satte igång första maskinen. Sedan var tanken att jag skulle bläddra lite i tidningen. HD (Helsingbors Dagblad) skickade nyligen ut ett erbjudande om gratisprenumeration på någon månad och jag tänkte "tja, varför inte" - fast jag har redan konstaterat att jag hinner ju aldrig läsa den...
Idag hann jag i varje fall skumma lite och kunde som vanligt konstatera att detta är ju gårdagens nyheter vilka jag redan läst på nätet. Varför prenumerera på en tidning med gamla nyheter som jag dessutom inte hinner läsa? För det mesta hamnar tidningen oläst i pappersinsamlingen. Därtill tycker jag att tidningen är svår att läsa. Jag missar en himla massa notiser när jag skummar, eftersom jag bara kan se ungefär 5x5cm i en tidningssida...
"Nej, om man skulle vara lite effektiv här?" Jag stoppade in en mugg vatten i micron, satte på en gryta med några ägg i och slog på datorn istället. Hällde kaffepulver i muggen, satte timern på min mobiltelefon på sex minuter och satte mig sedan vid datorn igen. Mobiltelefonen la jag på skrivbordet och tänkte att jag känner väl när den vibrerar, för var mina hörapparater befann sig just då visste jag inte. Jaja, de dyker väl upp, antingen ligger de på skåpet i hallen eller också på hyllan i badrummet. Jag satte kaffemuggen ifrån mig, eftersom kaffet var alldeles för varmt att dricka.
En stund vid datorn går förfärligt fort och plötsligt slog det mig att "de där sex minuterna måste ha gått nu. varför har jag inte känt mobilen vibrera?" Sträckte mig fram och lyfte upp mobilen för att se hur lång tid det var kvar... DÅ: "J*äkla Sk*t S*tans M*g!" Bredvid mobilen stod ju kaffemuggen(!) som jag förstås hade glömt att jag ställt där och nu inte heller såg. Mobilen klarade sig med ett par små stänk, NU hittade jag dessutom mina "höron", både CI:t och hörappaten låg nämligen där på skrivbordet. Jag fick panik, skyndade att plocka isär mina höron och lägga dem i torkmaskinen och började sedan torka upp kaffet som spritt sig över hela skrivbordet. Här fick jag faktiskt användning för dagens tidning: Jag slog upp den på golvet och flyttade så fort jag kunde över alla de våta prylarna från skrivbordet för att torka upp det värsta. Där låg min kamera - den klarade sig. Där låg diverse minneskort - hoppas de klarar sig! Där stod mitt hightower till datorn! Jag flyttade saker och torkade, flyttade mer saker och torkade ännu mer. Plötsligt DOG datorn! Jag försökte på flera sätt att starta om den men kunde inte för mitt liv begripa varför den dött, den var ju bara våt undertill och det var ju flera millimeters luft upp till själva tekniken! Snyft h*lsicke, där stod jag och såg hur alla mina tusenlappar fick vingar...
(*) Hade varit i Helsingör och där passat på att köpa en flaska whisky. Väl tillbaka i stan igen skulle jag bara precis köpa ett par strumpor på Stadium och lyckades med konststycket att tappa ryggsäcken mitt framför kassorna! Flaskan gick förstås i kras och innehållet flöt ut inne i sportaffären. I ryggsäcken fanns då även kameran...
Kaffet ja... Jag fixade en ny mugg och kom samtidigt på att jag skulle ta en dusch. Kaffet var alldeles för varmt, så jag ställde det på hyllan i badrummet att svalna, men det glömde jag såklart bort. Efter kiropraktorbesöket kom jag på att jag var kaffesugen, så jag värmde upp kaffet i micron igen, som åter blev för varmt och medan det svalnade gick jag ner och hämtade upp tvätten...
Nu har jag gett upp och stjälpt i mig en mugg kallt kaffe...
Så om ni undrar hur en helt vanlig onsdag är för en "DövBlind" - och om ni undrar varför saker och ting tar så lång tid för mig - och om ni undrar varför jag är på dåligt humör ibland...
Men för kattsingen - jag lyckas ju inte få i mig morgonens första mugg kaffe förrän efter lunchtid - VAD FÖRVÄNTAR NI ER? ;-)
.
Hej Tina!
SvaraRaderaNu ska jag försöka berätta hur det gått o hur det låter i mitt inplantat.
Tisdag : 10 Maj åkte vi ner till Uppsala för att koppla på processorn.In till Fredrik där jag fick lyssna på pipen, de komm på en gång.Sen var det till att koppla samman alla pipen......
Oj oj hur det låter.Ska det låta så där,kan du inte justera lite ??? Det lät som ett enda rassel,någon som tod bredvid o drog i ett staniolpapper,vatten som dånar,EKO,klingade klockor vid varje inpuls eller rörelse,det störde mig.Men det skulle ju låta så.Ett himla oväsen.Ä.. det går väl över tills i morn ,tänkte jag.Lungt hem på tåget.Möter på kvällen i föreningen där vi bor.Skrammel men det kom ju ett ljud.Vissa ord kom när det blev tyst.
Onsdag: samma skrammel o klockor och pinglande.Ner till Uppsala,Fredrik justerade ännu mer uppår.På e.f blev det skit,orkade inte höra mig själv eller de andra,fick ju höja min egen röst för att höra.Skramlet tog ju över.Men med lite filback av Majvor blev det lite bättre.Hem på tåget var det ganska tyst o lungt.
Torsdag,hemma dag: Fixar frukostoch sa till sambon,jag sätter inte på mig processorn,vi käkar först.Gruvade mig lite.
Sätter på mig processorn och vaaaaad händer.JO:
sambon säger " om en vecka kommer du att höra bättre " ????? vad sa du ? kommer jag att höra bättre om en vecka. ja det sa jag.Tåren kom, jag hörde ju....sen flöt det på av bara den.Tog en promenad,hörde vinden vina i björken,fåglarna kvittrade så vackert.jag pratade av bara den.Sa till slut "säg till om jag blir tjatig.För jag frågade o pratade,jag hörde ju.EKOT och pinglorna finns kvar,pinglorna försvinner nu mer o mer,ekot finns kavar men jag hör vad de säger. Det var som att byta kanal från dett dånande musik proggram till ett ljuvligt o tyst läte.Efter två dagar med den nya hörseln hör jag ju.Idag söndag är det bra,hör mer o mer,pinglorna är snart borta(elektroniskt ljud).Lyssnar nu med nya örat,det tar tid att lära sig men det går ganska fort ändå.Det är nog 10 år sedan höger öra använts.I morgon måndag är det Uppsala igen.Justeringn av diskantner ner o bas upp ska det bli.Nu ska jag luncha sen en tur till dottern o lyssna på dem.Ha det så gott vi hörs vidare.Birgitta
Hej Birgitta!
SvaraRaderaTack för att jag fått ta del av dina nya hörupplevelser! Jag har förvisso själv varit med om det, men när jag läser om andra blir jag helt tårögd och förundrad över hur otroligt det är! När jag läste att du hörde din man vid frukostbordet, så fantastiskt! Lycka, eller hur! =)
Jag är själv likadan; fortfarande efter ett halvår går jag och lyssnar på allt ljud i skogen. Jag frågar och tjatar på dem som är med mig, men än så länge tror jag att de också tycker att det är roligt att jag kan höra mer. Speciellt fågelljud tycker jag är kul, eftersom jag ALDRIG kunnat höra dem förr – i varje fall inte så långt tillbaka som jag kan minnas. Pojkvännen svarar dock ”koltrast” på alla fåglar och jag vet att han ljuger, för han kan inga fågelläten ;-) men det gör inget, för tack vare min nyfikenhet kan vi upptäcka nya ljud tillsammans istället. Han säger varifrån ljudet hörs och förhoppningsvis lyckas vi se fågeln. Sen är det bara att bläddra i min fågelbok.
Du får mer än gärna återkomma och berätta din hörselhistoria, jag blir så GLAD!
Kram från Tina